Ingen Lottafantast kan ha missat att Lotta förföljs av bekymmer med sopor, skräp och sopbilar.
I ”Se dig för Lotta” lyckas Lotta först kasta kaffesump i huvudet på sin käre klassföreståndare, och får sedan använda kvällen åt att jaga rätt på skrothandlaren Henriksson, som råkat få med sig ett viktigt manuskript… I ”Rakt i plurret Lotta!” och i ”Läsning för Lotta” förekommer det också att Lotta får jaga soppåsar och sopgubbar.
Den allra mest rörande sopscenen tycker jag är den i ”Var glad, Lotta!”. Där Lotta, efter att på rekordtid har gjort sig fin för att träffa Paul, ska kila ut till sopnedkastet med en påse. Samtidigt väntar Lottas pappa ett viktigt besök av en pedantisk herre, och just det som inte får hända händer förstås – påsen spricker i det kritiska ögonblicket, och kaffesump, apelsinskal ”och annan ävja” sprids runtomkring och på besökaren. Den bistre gästen och den förfärade Lotta konstaterar båda, att olyckan inträffade för att påsen stått för länge och därför blivit blöt i botten. Till all lycka visade sig Paul helt oväntat vara en utmärkt städare!
Men – blöt i botten? Jag är själv uppvuxen först med sophink som tömdes i en tunna på gården, och sedan med plastkassar och sopnedkast. Den blöta påsen har förbryllat mig ända tills nu, när jag flyttat ut på landet. Här har jag två soptunnor där soporna ska sorteras i åtta olika kategorier. Till köksavfallet får man små charmanta papperspåsar som det gäller att ila ut med genast, för köksavfall är ju ofta vått och då kan påsen bli – just det, blöt i botten! För säkerhets skull bär jag ut dem i en gul plastbalja.
Hur har ni andra det med era sopor? Är det bara jag som ibland har en känsla av att vi är på väg baklänges in i framtiden, eller möjligen tvärsom? Och vad tänkte ni om Lottas ständiga sopbekymmer?
Själv tänker jag idag på själva sopornas innehåll.
Numera sorterar vi ju alla så gott vi kan, men förutsättningarna var ju annorlunda förr.
På femtiotalet var soporna efter en fiskmiddag helt enkelt fiskrens, grönsaksrens och papper, på ett ungefär. Kompost, och så lite papper som var lätt att elda upp i öppna spisen. Grönsakerna låg inte i plasttråg på femtiotalet, och sås ur kartong eller flaska var inte att tänka på. Idag kan det vara både papper och plast kring fisken, och hur många olika slags fantasifulla förpackningar som helst från diverse tillbehör.
Jag tycker att det är jättebra att det finns genvägar att ta till när man inte kan, hinner eller har lust att laga allt från grunden – tro inte att jag längtar efter att plocka höns i köket! Men de här piffiga produkterna som säljer just på grund av att förpackningen känns ny och spännande (jag säger bara drickyoghurt och grönsaksshots, men det finns säkert många fler exempel) – borde vi inte bojkotta dem? Och på så sätt slå ett slag för Moder Jord, helt i Lottas anda?
Lena Fredriksson
Senast uppdaterad 2009-05-11 Tillbaka till Krönikor