En äggande Glad påsk-krönika
Lördag före påsk. Jag skyndar till bussen. Ska in till stan’ för att handla påskmat och lämna in Kurirens «äggjakten«.
Passerar trädgårdar där buskarnas fjädrar i lysande färger tävlar med solens strålar om att utplåna de sista resterna av vinter.
Det är samma förväntan i luften som alltid vid den här årstiden.
Från busskuren hörs det uppsluppna fnittrande som bara fjortonåriga flickor kan åstadkomma.
Jag hinner i sista stund fram när bussen kommer. De två flickorna kliver på först och den med mörkast hår tappar sin halmhatt. Jag fångar upp den i fallet. På hatten är en stor tupp fastsatt och det hänger påskägg i glada färger från brättet. Den andra tjejen, som är blondin, fastnar i dörren med sin prickiga 50-talskjol. Hon har en strut på huvudet med påskris i toppen och hål klippta för ögonen. Jag frågar om de ska på maskerad? Nej visst det är ju Kurirens hattparad. Man kan vinna en resa till Köpenhamn för två. Jag önskar dem lycka till.
Vi sätter fart mot stan’ och tjejerna diskuterar sina planer för påsklovet. Brunetten ska vara tärna på sin fasters bröllop och extra spännande är att en viss Mattias finns i fasterns stad. Kompisen frågar då om det är slut med klasskompisen Jocke, som hon varit ute med några gånger. I samma stund inträffar det fasansfulla att Jocke går förbi utanför bussfönstret tillsammans med Gunilla i deras klass.
Snart är vi framme och alla stiger av. På torget samlas människor i den ena kreationen mer fantasifull än den andra. Nästa år kanske jag själv skulle ställa upp? Nu får jag nöja mig med «äggjakten«. Betydligt lugnare att sitta hemma och leta upp påskägg i annonser. Man vinner förstås bara en bukett tulpaner eller ett godisägg. Men . . .
Jag minns en påsk då jag vunnit en resa till Höge turistgård i Dalarna. På tåget upp fick jag sällskap med Ingrid och Maria från Norrköping som skulle till samma ställe. De var i tjugoårsåldern och bästa kompisar sedan barndomen. Turistgården låg så vackert vid Siljans strand, men det blåste kallt och jag saknade min yllehalsduk som jag lämnat hemma då våren redan hade kommit hit till Sörmland. Maria och Ingrid hade lite otur och fick bo i en stuga en bit bort från gården. Nästa dag berättade de att de blivit skrämda av en uggla och en älg under natten. Vi satt i entréhallen vid den stora dalahästen och skrev vykort. Maria skrev visst till alla människor hon kände; allt från gamla lärare i gymnasiet till pappans chef. Så kom husmor och undrade om de bägge unga tjejerna ville vara påskkäringar vid påskdagens frukost och dela ut ägg. Påskdagens frukost kom, och ett litet missöde uppstod. Maria hade fått råa ägg i sin korg och råkade krocka med en man. Ni kan ana vad som hände! Men hon tog det med en klackspark! Ingrid skrattade och sa att allt var som det brukade vara när Maria var i farten.
I år blir det påsk på hemmaplan. Jag slänger ner kuvertet med « äggjakten« i Kurirens inkast och går över torget mot Hemköp. Längs gågatan ser jag påskparaden sätta sig i rörelse.
Måndag morgon. Jag slår upp Kuriren. Vilka är på framsidan om inte flickorna från ettans buss! «Hattparadens glada vinnare – Sofia Magnusson, 14 år, med kompisen Ninni Syren«.
Text: Eva Nyström mars 2010
Vill du läsa om hur Merri Vik beskrev dessa händelser som Eva Nyström har blivit inspirerad av. Du har dem i följande böcker.
Senast uppdaterad 2010-03-28 Tillbaka till Krönikor