Ja, det är väl i Vilken vals, Lotta! som Lotta uttrycker sig så när Mick undrar vad i hela friden Lotta och Giggi håller på med när de virkar julklappar? Hemgjorda julklappar – tänk att det fanns en tid då man hann med det, som Gerd sade. Käcka, hemstickade raggsockor, som de Anja fick i Vilken skiva, Lotta! Den perfekta julklappen, jullik men osentimental (som ett visst julkort), dessutom billig och användbar. Samt förhoppningsvis antydande en mormoderlig omtanke om gossarna. Vi hade nyligen fått tre bonusbarnbarn av det leende Ödet.
Så jag började i god och glad julklappsstämning. Av någon outgrundlig anledning hade jag fyra strumpstickor hemma i egen ägo, så jag måste ha varit i närheten av något liknande förr. Och jag är ju normalbegåvad, läskunnig och har tillgång till expertis i form av en hel syförening! Att det genast visade sig att man behöver fem stickor tog jag inte som någon egentlig motgång, men snart hopade sig molnen på vinterhimlen och stämningen gled alltmera åt sammanbiten stridsvilja. Det visade sig genast att det bara var en av damerna i syföreningen som erkände minsta kunskaper i ämnet, kunde man tänka sig, men den som stod bi är ju ett lejon, så att säga.
Jag behövde privatlektioner. Min räddare har undervisat generationer i textilslöjd ända sedan den tiden då det hette handarbete, och har kunskaper alltifrån att bråka lin, karda ull, väva och tova till att sy brudklänningar och frackar till hela sin talrika familj. Har givetvis flera smakfulla hem inredda med gediget arvegods och alla tänkbara arbetsbesparande maskiner inklusive två självgående gräsklippare som kan gå över en liten bro när det behövs. Plus ett särskilt syrum hemma med tre symaskiner och annat ditt och datt! Lägg därtill att detta pedagogiska praktblomster trots sin ålder är ytterst modern och kan undervisa vem som helst (framförallt mig) i ämnet nymodiga telefoner. Hon ägnar fritiden åt ideellt arbete med Högre Syftning. Som ett sista dråpslag är hon regelbunden gäst i byns gym!
Alla förstår ju att det var på darrande, knotiga knän jag åkte hem till henne. Prata om kulturskillnader! Här hemma går verkligen ingen gräsklippare av sig själv, om den går alls, och vill vi inreda syrum så får det bli i yngsta barnbarnens dockskåp i Landskrona. Frackbröllop brukas heller inte nämnvärt i våra kretsar. Men jag steg modigt på och lät mig visas runt bland de blänkande samlingarna. I det kolossala och perfekta hemmet hittade jag en enda liten fläck som jag varmt klamrade mig fast vid – ett avslaget hörn på en sopskyffel i ett kök. Behöver jag säga att den julklapp jag ställde utanför deras entré, som tack för oerhört vänlig hjälp, bestod av ett skojigt, blommigt sopset i plast från Rusta? Det gäller att inte låta sig plattas till!
All verksamhet hemma schemalades från och med början av november. Eftersom jag ser så krattigt i vinterskummet så måste timmarna av dagsljus utnyttjas. Den första hälen stickade jag om åtta gånger, ja det är sant, och slutade endast därför att jag var rädd att slita ut garnet. Min handledare (signe henne!) lånade ut två extra uppsättningar stickor så att jag kunde sticka på flera strumpor parallellt och alltså inte vid stopp i produktionen förlorade alltför mycket tid tills hjälp anlände. Min make är en mycket duktigare kock än vad någon av oss anade, vilket behövdes när jag efter lättare ommöblering och tilltagande rutin äntligen kunde sticka på kvällstid.
Och jag kom i hamn, så att säga! Tre par strumpor, sade jag att de var i storlek 45, 46 och 47? De blev färdiga, kan man tänka sig? Julaftonen var räddad!
Det skojigaste var att mitt i alltihop kom det ett sms från dottern. Hon ville tipsa mig om ett litet roligt julpyssel – en tomteluva till hennes Bob Marley-statyett. Så att jag hade något att göra på syföreningsmötena!
En riktigt God Jul åt er alla – med eller utan hemgjorda julklappar!
Text och foto: Lena Fredriksson
Senast uppdaterad: 2018-11-25 Tillbaka till Krönikor