Som att komma hem

”Jag stod med ansiktet tätt tryckt mot Pauls axel och kände det sträva tyget i hans rock mot min mun. Snälla Gud, tänkte jag, jag vet att så här lycklig får man inte vara länge. Ingen får vara det. Men kära, snälla, låt tiden stå stilla bara några fattiga minuter……
-Hur känner du det nu då, Lotta? frågade Paul med sin mun mot mitt hår.
Hur det kändes?
-Som att komma hem, viskade jag.” (Mitt i prick Lotta, s.155)

Ofta slutar en Lottabok just på detta sätt. Pauls armar om Lottas hals. Försoning på sista sidan efter diverse fnurror på tråden. I följande bok upprepas mönstret. Så småningom får de äntligen varandra på riktigt. För visst vill Ester att de ska få komma hem!

I texten till Logiskt av Annika Norlin (som hon sjunger under artistnamnet Säkert i den version där inte Petter är med) står något liknande: ”Du är inte så fin. Men det är nåt med dig. Som att komma hem. Första gången ja, du sa hej.”

Ett gäng före detta sommarpratare (Tina Ahlin, Maria Lundkvist, Klara Zimmergren, Richard Wolf och Micael Dahlen) satt och diskuterade relationer i ett TVprogram 2010-11-01. De frågade sig varför det anses finare att träffa sin partner av en slump än att medvetet söka efter den rätta. Helst ska man krocka med någon i en matbutik och tappa sina fulla pappers(!)kassar precis som i en amerikansk film (enligt dem). Jag hade inte tänkt på detta, men något ligger det i det. Det ligger ett romantiskt skimmer just över sådana möten. Ofta har jag undrat hur det går för alla dem som efterlyser någon i tidningen ”Du mörkhåriga tjej som stod i den motsatta kassakön för två månader sedan. Våra blickar möttes. Kan inte glömma dig. Killen i blå jacka.”

Titta bara hur det ser ut i Lottas vänkrets! Som jag har retat mig på Malins Håkan och önskat henne något bättre. En dag händer det. Lotta ramlar i ankdammen på Skansen och stukar foten. En snäll underläkare vid namn Björn kör hem henne. Så träffar han Lottas söta storasyster. Håkan försvinner för alltid ur Malins liv och ersätts av Björn. Nu har allt fallit på plats för Malin. (Rakt i plurret Lotta)

För Giggi går det till på liknande sätt. I motsats till Lotta, som tidigt bestämmer sig, tar det lite längre tid för kamraten. Det tycks inte klicka riktigt med Oscar trots att han lagar grindstolpen vid stugan i Rönnvik så kvickt (Vilken fullträff, Lotta). Frans (läraren på seglarlägret i Lotta går till sjöss) kan det inte bli allvar med eftersom han jämt är ute på de stora haven. Men det är just tack vare Frans som Giggi hittar sin ”Soulmate”. Alla minnesgoda Lottaläsare vet, att Giggi halkar och bryter armen då hon ska köpa tidningen där positionen för Frans båt finns. På sjukhuset behandlas hon av läkaren Tobbe, som sedan bjuder ut henne på bio (Heja Lotta). Han passar perfekt in i blivande kollegan Giggis liv och framtid! Hon slipper att göra någon uppoffring för kärleken.

Den instinktiva känslan av att allt stämmer mellan två personer fångas återigen av Annika Norlin i låten 2006 (som jag tror att den heter: ”Serpentinerna på golvet…/ … /Jag har inte sagt nåt än men jag ska va´med dig”). Hon räknar upp en rad nyårslöften. ”Jag ska springa längre, ringa farmor”… ..”Jag ska lära mig ett nytt ord om dagen.”……… ”Men det högsta på listan är du jag tänker va´ med dig.” (Texten uppfattad så här av mig)

Text: Eva Nyström

Senast uppdaterad 2011-12-26     Tillbaka till Krönikor