Jag läste nyligen Kaja-böckerna för första gången, och bland dem Kaja och den viskande rösten (utgiven 1968). I boken firar Kaja och hennes familj påsk i Göteborg, och snälla pappa sjökaptenen ger Lilian och Kaja pengar att köpa varsin klänning för. Lilian väljer en blå kappklänning. Även Kaja väljer en kappklänning, ”[…] i ljus, ljus nougatfärg, men något mörkare scarf med vita prickar, […]” (sida 84).
Kajas nya klänning påminde mig om klänningen som Lotta suktar efter, men inte köper, på Magasin du Nord i Köpenhamn, i Vilken tur, Lotta! (utgiven 1969). Hon beskriver den som […] en enkel, hellång klänning i empiremodell i crepe, med cremefärgad överdel och nougatfärgad underdel. Skarven dold under ett brett bälte av tätt, tätt sydda paljetter skiftande från guldgult till brons.” (sidorna 47-48). Helt annan modell än Kajas klänning, visserligen, men ändå – nougat-färgat här med!
Båda klänningarna låter mycket snygga, och jag tycker att det är intressant att dessa klänningar, snarlika i färgerna, nämns i böcker som är utgivna åren efter varandra. Var färgen nougat extra trendig just då? Vad jag vet var brunt och orange populära färger inom klädmode i omgångar under 1960- och 70-talet, exempel på detta i böckerna är Giggis fantastiska ”[…] pepitarutiga klänning i nougatbrunt och vitt med bländvit krage och söt orangefärgad sammetsslips.”, i Skriv upp det, Lotta! (sida 19, 1962), och Lottas bruna sammetsklänning i Hejda dej, Lotta! (1965). Men jag funderar på om det var någon särskild trend med nougat och crème-färgat just i slutet av 60-talet, när Kaja och den viskande rösten och Vilken tur, Lotta! kom ut. Kanske var Ester Ringnér-Lundgren inspirerad av någon klänning hon hade sett i verkligheten? Jag har försökt googla på trender med nougatfärg på 1960-talet, men jag kan inte hitta något specifikt.
Ett nougatfärgat-plagg nämns vid ytterligare ett tillfälle i Lotta-böckerna. I Mitt i prick, Lotta!, utgiven 1971, så agerar Lotta och Giggi skyltdockor i skyltfönstret på en boutique. Lottas rival Viveka stannar framför skyltfönstret för att beskåda kläderna som finns där. ”Fastnade med blicken vid en verkligt snygg sak, en byxdress i nougatfärgat kläde, strikt, flott. Viveka har alltid god smak.” (sidorna 32-33).
Apropå orange och brunt, i Vilken vals, Lotta! (1968), när Lotta och Giggi virkar, så får vi veta att i familjen Månsson så har alla sina olika älsklingsfärger, ”För mammas och Malins del blir det blått, i alla nyanser, från blekaste blått till blåklintsblått och marin. För Gerd gäller rött, brunt och orange. Jag har inte haft lika mycket stickat som mina systrar, men det jag fått har mest varit grått, vitt och så blått.” (sida 27). Vi får gissa att detta gäller kläder i allmänhet och inte bara stickade, så då är det kanske Gerd som Lotta har ärvt sin bruna sammetsjacka av? (sida 40, Fara på taket, Lotta!, 1960) Kanske den bruna sammetsklänningen, också? Det nämns rätt sällan i böckerna (tycker jag) att Lotta har ärvt något plagg av något av sina syskon, men det kanske händer utan att det omnämns. Det känns rätt så troligt att det yngsta syskonet i en syskonskara på fyra får ärva kläder av de äldre.
Slutligen, i just Vilken vals, Lotta! finns ju en speciell brun klänning som förtjänar ett hedersomnämnande, Lottas söta pepparkaksgummeklänning, sydd av hennes mamma (sida 100).
Text: Elna Nyholm
Publicerad: 2019-12-19 Tillbaka till Krönikor