Hur började det?

Ester Ringnér-Lundgren har skrivit över 140 böcker men är kanske mest känd för böckerna om Lotta. Det var också intresset för Lottaböckerna som var ursprunget till att föreningen Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren bildades. En idé om en Lotta-träff dök upp på en hemsida om Lotta under våren 2005. Lotta-läsare inbjöds att anmäla sitt intresse via mail, och snart stod det klart att det fanns tillräckligt många för att en träff skulle genomföras. Även förslag på sysselsättning till träffen kunde mailas till initiativtagaren, en av idéerna var: Starta en Lotta-klubb!

…………………………………………………

Lottaträffen-05 – Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren bildades
Sju personer med det gemensamma att vi alla var Lotta-fans hade slutit upp vid mötesplatsen i Katrineholm, närmare bestämt Järnvägsparken. De flesta hade haft kontakt via mail och/eller telefon innan träffen, men Marianne Ringnér, brorsdotter till Ester, var dagens första överraskning. Efter att vi presenterat oss och fotograferat varandra, gick vi vidare till ett närbeläget konditori, där det valdes med omsorg av det lockande utbudet – wienerbröd, vaniljhjärtan, chokladbiskvier… När alla tagit plats vid fikabordet satte samtalet igång.

Värdinna och initiativtagare till träffen, Anna Ridell, hade ordnat en klurig frågesport, som dock en av deltagarna, Marianne Lundin, klarade med guldstjärna – alla rätt! Marianne Lundin fungerade också under dagen som lexikon, för så fort vi var osäkra över i vilken bok något hade utspelat sig visste Marianne genast vilken det var!

Ann-Sofie Alm och Marianne Ringnér hade tagit med sig pärmar med tidningsurklipp och bilder. Marianne hade även tagit med sig en mängd olika böcker, bland annat fick vi se hur Lottaböckerna såg ut i tyska upplagor! Hon berättade också att hon själv figurerade i böckerna om Tussi, som en flicka vid namn Barbro, och att Ester alltid utdelade honorar till dem som gav henne tips som användes i hennes böcker. Ett honorar hade Marianne fortfarande kvar i orört skick! Eftersom Marianne hade en del förstahandskunskap, då hon i ungdomen bland annat vid några tillfällen fått höra Ester läsa Lottaböcker högt under korrekturläsningen, blev hon bombarderad med frågor av vetgiriga Lotta-fans.

När det började närma sig lunchdags fick vi en stund att på egen hand traska runt på Katrineholms gator och torg, för att en stund senare åter samlas, nu i Stadsparken, för en gemensam picknick i det gröna. Under picknicken fortsatte samtalet om Esters alla böcker och några medtagna dubbletter bytte ägare.

I slutet av lunchen fick Marianne Ringnér några mystiska telefonsamtal på sin mobil och det var dags för dagens andra överraskning; då Gunilla Widman Torbrand, dotter till Ester, plötsligt dyker upp i sällskap med sin man! Glatt överraskade av detta fick vi ta emot böcker som Gunilla hade dedicerat (från författarens dotter). Bland annat fick Marie och Saga Westling den åtråvärda ”Liselott, Lottas dotter”. Gunilla bekräftade även uppgiften att det är hon – och inte Ester – som ligger bakom pseudonymen Lotta Vik, och därmed är författarinna till Nickan-serien. Med denna nyvunna kunskap fick även en Nickanbok som precis bytt ägare en dedicering av sin författare. Så följde en mängd frågor om upplagor, ändringar, förlag, m.m. innan Gunilla och hennes man tog farväl och lämnade oss att ta itu med nästa punkt – att bilda ett litterärt sällskap. Då dagens tredje överraskning – ett häftigt skyfall – fick oss att snabbt retirera till den vackra scenen i parken, kom det sig att vi på denna högtidliga plats formellt bildade Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren.

Det bestämdes att sällskapet kommer ha hela Esters författarskap som tema, men för blivande medlemmar ställs absolut inga krav på att känna till alla hennes verk. Alla är varmt välkomna! Sist ut denna Lotta-dag, blev Mikael Åkerlund, som höll ett föredrag om personnamn i Lotta-böckerna, och avslöjade sina funderingar om vidare forskning kring ortsnamn i serien. Efter en lång och oerhört rolig dag full av prat och överraskningar, sade vi adjö till Katrineholm och varandra innan vi påbörjade vår färd hemåt.

Så var den första Lotta-träffen till ända – och Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren bildat.

Texten är en bearbetning dels av Ann-Sofie Alms reportage som finns publicerat på hemsidan ”Merri Viks Lotta” samt av Mikael Åkerlunds reportage som finns publicerad på ”Bloggen om Lotta”.
Marie Westling