Kommer du ihåg ditt första möte med Lotta? Kanske minns du, kanske minns du inte… men jag är helt säker på att du minns många av dina lässtunder med Lotta. Hur mysigt det var att krypa upp i läshörnan och få följa med henne till skolan med bästisen Giggi och hem till den stora, lite stökiga men kärleksfulla familjen. Få gå Draget upp och ner och titta i skyltfönster, kanske leta efter den perfekta pullovern eller köpa en röd brevportfölj i en av stadens bok- och pappershandlar för att slutligen landa på ett mysigt kondis och äta minst en bakelse var och ett vaniljhjärta. Eller få åka med ut till Rönnvik och dricka morgonkaffet under körsbärsträdet och somna med honungsdoften från en stor bukett gulmåra bredvid sig. För att inte tala om hur roligt det var att följa med på jakt efter något glömt, borttappat eller förväxlat. Du kanske inte kommer ihåg exakt vad som hände i vilken bok, men när du får se omslagen väcks minnena till liv och du kommer ihåg vad som hände i just den boken.
I Lottas 50-, 60- och 70-talsvärld befann sig Sverige på många sätt i sin bästa tid, inga ransoneringar, gott om arbete och goda möjligheter för familjerna att bygga upp sin folkhemstillvaro. I Lottas familj jobbar pappa medan mamma är hemma och tar hand om barnen och hushållet. När Lottas mamma och Lotta ska åka till faster Truddan i Fara på taket, Lotta! oroar sig mamma Lisa över hur den övriga familjen ska klara sig med mat och städning när hon är borta. Pappa Gerhard viftar bort det med att middagen ska de äta på Snabb-grillen på hörnet och städningen är det inga problem med. ”Pappa log överseende. – Om ingen är hemma på dagarna, så kan det ju inte bli skräpigt. Nu log mamma – ett litet lustigt leende. – Så att det är jag, som går och skräpar ner hela dagarna i vanliga fall, då? Pappa skruvade på sig. – Naturligtvis menade jag inte så, utan… ja – hur som helst, du och Lotta reser.” (citat ur Fara på taket, Lotta! 1960).
Barnen hade på den tiden på samma gång strama tyglar och en stor frihet. De skulle vara duktiga och ansvarstagande, sköta sitt skolarbete och vara prydligt klädda. ”– God dag, kära Marie-Sofie – för det är väl i all sin dar Marie-Sofie? Men så du ser ut, kära barn. Jag vred mig åt sidan och tittade mig i spegeln för att se om jag fått en sotfläck i ansiktet, men nej då! – Vad är det för fel på mig? sade jag förvånad. – Inte något fel precis, sade faster lite generat. Du är dig inte alls lik, som du var senast jag såg dig, bara. Men det är väl jag, som har blivit gammal, och omodern, kan jag förstå! Säkert! tänkte jag…./ Mamma föste milt men bestämt in Truddan, men vände själv i dörren och väste till mig: – Dra en kam igenom håret, Marie-Sofie! Och byt till klänning. Faster är allergisk för stuprörsbyxor.” (citat ur Det är Lotta, förstås! 1958). Men det var sällan någon vuxen som blandade sig i vad barnen gjorde på sin fritid. Lotta har stor frihet och det är först när det blir tokigt som föräldrarna blandas in.
När det gäller böcker för barn och ungdom präglades de under den här tiden ofta av en vilja att sprida både glädje och kunskap och det är Ester ett gott exempel på. Att läsa Lottaböckerna är som att göra en härlig tidsresa med fullt av tidsmarkörer som den tidens kläder, frisyrer, mat och bakverk och inte minst fritidssysselsättningarna: man läste böcker och veckotidningar, lyssnade på radio, gick på bio, vandrade i skogen och plockade svamp, tillbringade tid med familjen och startade föreningar. Böckerna är dessutom sprängfyllda med inpusslad kunskap om litteratur, musik, botanik och historia.
Men allt var inte lugnt och stilla. På 60 och 70-talet revolterades det också och Lotta är med och demonstrerar och skriver insändare om miljöförstöring och droger. ”Vi i vår stad har i många år snällt låtit träden falla utan att säga ett knäpp, men efter bråket om almarna i Stockholm har vissa grupper morskat upp sig och satt sig på tvären. Förbaskat bra gjort, anser jag. Det hade nu i flera dagar talats om ett demonstrationståg för att rädda de tio lindar, som är en prydnad för Stadsparken och en naturlig barriär mot den vilda trafiken vid ena sidan av den.”. Självklart hamnar Lotta och Giggi i demonstrationståget och även Lockige Fridolf går med. Lindarna räddas och Lotta och Giggi konstaterar att det är ett litet ljus i mörkret, men när de oroar sig för hur det ska gå med jorden i framtiden ingjuter Lotta mod i dem med orden:”– Bara vi blir tillräckligt många, Giggi, sa jag. Bara fler och fler vaknar upp och tänker. Det finns ju ingen som vill att jorden ska utarmas och förgiftas, det gäller bara att få folk att vakna. Och säga till, så det dånar vida omkring.” (båda citaten ur Lotta går till väders 1973). Och så tummar de på att de ska göra allt de själva kan och inte lämna ett enda tillfälle outnyttjat för att göra en insats för Moder jord.
Vid den här tiden fanns det också en kulturdebatt med litteraturkritiker som kritiserade idylliseringen i flickböckerna. Det propagerades allmänt för samhällsengagemang och verklighetsanknytning i barn- och ungdomslitteraturen. Men Ester ville främst skriva glada böcker och det gjorde hon också, men när man läser böckerna idag så märker man att hon ändå mitt i allt det glada, roliga och trygga fått med ett engagemang för många viktiga saker. Att läsa Lotta innebar för mig under min uppväxt stor glädje och många skratt och böckerna var en trygg tillflykt som alltid fanns där. Som vuxen har jag ofta läst med nostalgisk blick, men som världen ser ut numera har den trygga världen som Lotta erbjuder åter blivit en viktig del i min läsning. Och nu när det är sommar vill jag att den ska vara precis som i en Lottabok. ”Runt omkring oss blommade sommaren…Vita moln flöt lättjefullt omkring på juli månads blåa himmel, säd mognade, fåglar pilade över våra huvuden. O, måtte allt få fortfara, tänkte jag djupt inom mig.” (citat ur Vilken tur, Lotta! 1969).
Låt oss alla göra som Lotta och Giggi, allt vi kan även om det bara är det lilla!
Text: Caisa Svärdén
Publicerad: 2020-07-15 Tillbaka till Krönikor