Lottas älskade Rönnvik har för mig många likheter med mitt eget älskade Hulta. Jag fick ta över mammas Lotta böcker när jag var runt 10 år och många av dessa läste jag när jag var på landet hos mormor och morfar. Deras landställe låg i Hulta, mellan Katrineholm och Vingåker. En vacker vit liten stuga på en ganska vild uppvuxen tomt. Torrdas från början. Tvätta sig gjorde man i sjön som låg en kort promenad bort. Mormor tvättade håret i handfatet i köket men jag tvättade håret i sjön. Den känslan var oslagbar. Schamponera in håret noggrant och sen dyka ner under vattnet flera gånger för att skölja ur. Så det fortsatte jag ofta med även efter stugan fått dusch. Men vattentoalett tyckte jag var toppen, då slapp jag gå upp bland ormar och mygg till torrdasset!
I Hulta spenderade jag flera veckor varje sommar. I mitt lilla krypin där knappt mer än en säng fick plats. Där jag på nakna plywoodväggar tejpade upp vackra bilder från gamla veckotidningar. Fina bilder med blommor, lekande barn, djur och annat färgglatt. Där låg jag och läste om Lottas galna upptåg. Skrattade, tog fram skämskudden ibland och blev ledsen när fnurror på tråden uppstod mellan Lotta och Paul. Skulle de aldrig få varandra?
Jag såg Lottas Rönnvik som mitt Hulta. En oas där somrarna fick njutas i fulla drag. Att få komma ut i skogen, sitta ute i trädgården och fika, cykla med mormor till lanthandeln osv. Byta vardagens lägenhet mot sommarens stuga. Det enda jag sörjde att jag inte hade där i Hulta var körsbärsträdet som Lotta hade och gärna klättrade upp i. Som i Skärp dig, Lotta när Lotta blir avtecknad av en mystisk fransman…
Ja mina somrar på landet som barn håller jag kär. Alla timmar nere vid sjön med en Lotta bok, knaprandes på mariekex och då och då ett dopp i det svalkande vattnet, det var livet det!
Text: Jenny Lepin Publicerad: 2022-06-15