Giggi och Paul i de tidiga Lotta-böckerna

De flesta av oss i det här sällskapet har läst hela bokserien om Lotta Månsson flera gånger. Vi känner Lotta Månsson, vi känner hennes värld och hennes vänner. Ändå, eller kanske just därför, kan man ibland komma att förvånas över saker i bokserien när man ”läser om” den igen. Jag ska berätta om två saker, eller snarare två personer, som jag förvånas över i början av serien, när jag ”läser om” Lotta-böckerna, nämligen Giggi och Paul.

”Early Installment Weirdness” är ett begrepp som presenteras på websidan TV Tropes.¹ Någon mer än jag som brukar hänga där? Mitt råd är, surfa inte in på den websidan om ni inte har mycket gott om tid till att nöjessurfa just då – man tenderar att bli kvar där, länge. På sidan presenteras och diskuteras så kallade ”troper” i fiktion och populärkultur; all fiktion, inte bara tv.² Tropen ”Early Installment Weirdness” är när något eller någon är lite annorlunda alldeles i början av en tv-serie eller bokserie jämfört med senare.³ Detta kan bero på att seriens skapare hade idéer som införlivats i verket i början, men som sedan visar sig inte passa in och därför upphör eller glöms bort. Det kan vara ett fenomen i seriens universum som inte omnämns längre. Det kan vara att en rollfigur har ett karaktärsdrag som senare plötsligt förvinner. Det kan till och med vara en hel rollfigur som försvinner! Denna trop är främst aktuell i långa serier, vilket Lotta-serien får sägas vara, med sina 47 böcker.

Låt mig ta ett exempel från en av mina favorittv-serier, McLeod’s Daughters.⁴ Serien utspelar sig på en bondgård, och i slutet av den tredje säsongen introduceras en ny rollfigur, Stevie. När Stevie flyttar in på gården har hon en gitarr med sig. Gitarren visas tydligt upp när hon anländer och gör sig hemmastadd i sitt rum.⁵ Man får intrycket av att gitarren är viktig för henne. Stevie är med i resterande fem säsonger av serien, och jag har sett nästan samtliga avsnitt. Jag såg aldrig någonsin henne spela gitarr, faktum är att jag aldrig såg till den gitarren igen.

Jag vill lyfta fram två fall av det jag menar är ”Early Installment Weirdness” i Lotta-böckerna. Det ena är Giggis karaktärisering i början av bokserien. Vi känner Giggi som Lottas bästa vän. Giggi är duktig, ordentlig, och hon håller ordning på Lotta. I Rakt i plurret, Lotta! (Merri Vik, 1976), när Lotta får se Giggis prydliga hyresrum i Stockholm, blir Lotta inte förvånad över hur prydligt där är: ”Nej, men det var ju ingen överraskning för mig, som känt denna genomordentliga flicka sedan småskolan.” (s. 29). Giggi är ordningsam! Någon enstaka anmärkning får hon, medan Lotta samlar på dem. Och Giggi försöker ofta hejda Lotta, när Lotta får sina infall. Ett exempel är när de är hos Anja på Hillerbo gård, och Lotta vill gömma undan alla de uppstoppade djuren. ” […] Giggi högg förskräckt tag i min arm. – Lotta, tänk dig för nu, va…” (Vilken skiva, Lotta!, 1961, s. 71). Med tanke på detta, är det inte då ganska förvånande att det är Giggi som tar initiativ till att hon och Lotta och två vänner ska ta sig in i skolan, kvällstid och olovligen? Jag talar såklart om den beramade promenaden genom kolkällaren i den allra första Lotta-boken, Det är Lotta, förstås! (1958), den som till och med är förevigad på bokomslaget. Det hela är Giggis idé, Lotta tvekar, men Giggi driver på projektet. Allt i gott syfte, naturligtvis, men flickorna gör ändå något som inte är tillåtet, och det slutar nästan illa.

I nästa Lotta-bok hajar jag också till över Giggis beteende. I Ja, se, Lotta! (1959) besöker Lotta, Giggi och Britt ett museum i en gammal herrgård. Lotta tycker att en av salongerna är så vacker att hon vill dansa, hon och Britt dansar, men det är Giggi som spelar på spinetten till deras dans. Hon spelar på ett museiföremål! Och när museivaktmästaren dyker upp och ryter åt dem, då är hon nästan uppnosig mot honom! Lotta är förvisso också uppnosig mot vaktmästaren tidigare i kapitlet. Det är överhuvudtaget förbluffande att läsa om den attityd som flickorna uppvisar under det här museibesöket, eftersom man är van vid att de alltid är så artiga gentemot vuxna bokserien igenom.

Min tanke är att Giggi var skriven lite annorlunda i början av serien, och att det är ett fall av ”Early Installment Weirdness”. Giggi beskrivs ofta som mycket lugn, men kanske var hon i början av serien också lite… tuff? Lite okynnig? Lotta är ganska ofta ängslig och nervös, kanske skulle Giggi vara tuff som kontrast? Utöver de andra konstraster som finns mellan flickorna.

Det andra fallet är Paul. Lottas brylling, sedermera förälskelse, pojkvän och make. Artig, stram, ordentlig. Efter studenten gör Paul lumpen, och efter muck möts han och Lotta för en promenad i den vackra junikvällen, i Festligt, Lotta! (1969). Lotta frågar honom om han har bestämt sig för vad han ska bli, och Paul svarar: ” – Javisst! Jag ska bli ingenjör, det har jag alltid sagt. Har kommit in på Teknis också!” (s. 139). Ett antal böcker senare börjar Paul på Teknis, tar så småningom examen, och får sedan jobb som ingenjör på firman Electrona.

Vadan allt detta prat om Pauls studier och yrke? Jo, för tidigt i serien, i den åttonde boken (Skriv upp det, Lotta!, 1962), diskuterar nämligen Lotta och hennes systrar Pauls karriärval: ”Han har varit kvarsittare, sade Gerd. Men nu klarar han sig fint, sägs det. Nästa år är han klar med plugget. – Vad ska han bli? frågade Malin. – Jägmästare, tror jag. Eller officer som sin far, jag vet inte så noga.” (s. 27). Lotta, som börjat få känslor för Paul vid det här laget, råkar tänka högt att han i så fall skulle passa som sjöofficer – eftersom han skulle vara så stilig i uniformen… Således, Paul säger att han alltid tänkt att han ska bli ingenjör, men 14 böcker tidigare skulle han bli jägmästare eller officer (enligt Gerd). Paul var en något mer perifer karaktär i de tidiga böckerna. Han spelar en viktig roll i Ja, se, Lotta! och i Skärp dig, Lotta! (1960), men jag tror inte ens att han är omnämnd i Fara på taket, Lotta (1960) och Vilken skiva, Lotta!. Kanske hade Ester Ringnér-Lundgren inte helt bestämt än hur stor roll Paul skulle spela i böckerna, eller vad han skulle ha för yrkesdrömmar, när hon skrev systrarnas dialog i Skriv upp det, Lotta!. Hon kunde inte heller veta att serien om Lotta skulle bli så lång, och nå ända fram till yrkesliv och bröllop.

Självklart kan dessa tidiga ”konstigheter” förklaras på andra sätt än att författaren har ändrat sin plan, eller glömt vad den tänkte från början. I mitt exempel med karaktären Stevie och hennes gitarr skulle det ju kunna vara så att hon tröttnade på att spela gitarr, eller att hon bara spelar gitarr ensam, instängd i en garderob. Jag tror dock att det är troligare att manusförfattarna från början hade tänkt att hon skulle vara en tuff tjej som spelar gitarr, men att de ganska snart insåg att hon var en tuff tjej med många andra intressanta sidor. Gitarren blev överflödig och glömdes bort.

Vad gäller Giggis eventuella tuffhet och ”busighet” så skulle det självklart kunna förklaras med att dessa drag hör ihop med hennes unga ålder i de tidiga böckerna, och att det är något hon växer ifrån senare. Och Paul skulle självklart kunna ha andra yrkesdrömmar när han är 19 år än när han är 21. Det skulle också kunna vara så att Gerd fått det hela om bakfoten. Det som ändå får mig att tro att detta är ett fall av ”Early Installment Weirdness” är att det omnämns tillsammans med informationen att Paul är kvarsittare! Förvisso inte helt ovanligt med kvarsittare på den tiden; Mick Tronning är kvarsittare (Bra gissat, Lotta!, 1963, s. 39), och Lotta håller ju själv på att bli kvarsittare, i Skärp dig, Lotta!. Men Paul! Det passar inte så bra ihop med hur han är skriven i den övriga serien, menar jag, och i så fall, varför pratar han och Lotta aldrig om detta, med tanke på att det skulle vara en erfarenhet de delvis delar; att ha problem med skolbetygen. (Vi läsare får i och för sig väldigt sällan höra vad Lotta och Paul pratar om, de vandrar nästan alltid iväg hand i hand, och så klipps scenen där. Sen berättar Lotta i efterhand för oss att allt var underbart.)

Detta var några tankar från mig, om två av de allra viktigaste personerna i Lotta Månssons liv. Det upphör aldrig att vara intressant att fundera över allting som händer, och varför det händer, i Ester Ringnér-Lundgrens fantastiska bokserie.

Text: Elna Nyholm   Publicerad: 2023-08-15

Tillbaka till Krönikor