Från menuett till hambo – dansa med Lotta
Del 2
Dans på studentskiva och pensionat
I del 1 av denna essä tittade vi på Lottas mest dansanta stunder i de tidigaste böckerna i serien. Här, i del 2, följer fortsättningen om hur Lotta dansar vidare i tillvaron. Vid denna tidpunkt i serien är det allra viktigaste för Lotta att få dansa med Paul. Arma Lotta! (1966) är boken där Lotta äntligen får en riktigt lyckad danskväll med honom. Det är Pauls efterlängtade studentskiva, han har kysst Lottas kind, och under kvällen får Lotta dansa två danser med honom. Bara två, för hon måste åka hem redan halv tolv på kvällen, men Lottas glädje kan läsas mellan raderna. Paul fäster en viol under Lottas brosch och vinkar av henne när hon åker hem.
Även i Vilken fullträff, Lotta! (1966) får Lotta en fin danskväll med Paul. Det är sommar på landet, och Lotta och Paul, och Giggi och hennes kavaljer Oscar befinner sig alla på pensionatet i Rönnvik. Här är ett av de tillfällen där Lotta kommenterar sin egen dansförmåga, apropå att i början av kvällen dansa när det ännu inte är så många par på golvet, och att man syns väldigt väl då: ”Visserligen dansar jag rätt bra, om jag får säga det själv, och har aldrig besvärats av någon ängslan att drulla omkull eller så.” (s. 115). Men Lotta är lite nervös, eftersom hon ska dansa just med Paul, och hon tackar nästan nej när han bjuder upp henne till en första shake. Men hon ändrar sig, hon tänker inte låta några idéer hon har i huvudet hindra henne från att ha en skojig kväll med Paul! Det blir en trevlig kväll, och förutom shake så innehåller den både polka och en jenka. I den sistnämnda är det Lotta och Giggi och deras kavaljerer som går ”segrande” ur dansen, såsom sist kvar på dansgolvet, när ingen annan orkar mer. Men det viktigaste av allt är att Lotta får dansa mycket med Paul och att han plockar en jasminblomma och sätter i hennes hår. Att han sedan snurrar henne så att hon blir alldeles yr i den sista valsen, det får ses som en parentes. Jasminblomman sparar hon.
Chans till dans
Men Lotta gillar fortfarande att dansa, i allmänhet, inte bara med Paul. I Rena karusellen, Lotta! (1970) råkar Lotta, Giggi och Kajsa bli inlåsta i ett garage hos en främling, som sedan visar sig vara en kändis. Kändisen ska ha födelsedagsmiddag på kvällen, och Lottas enkla fråga till honom: ”Är det dans också? Jag menar på den där middagen?” (s. 110), renderar dem en inbjudan till middagens efterföljande dans.
Fyndigt, Lotta! gavs ut 1974, och i den reser Lotta och Giggi till London. Med båt, såklart! På Nordsjön gungar det utav bara den, och efter en något besvärlig natt är väldigt få av ungdomarna på båten upplagda för att dansa:
”Två spänstiga typer, som hade satt på grammofonmusik, hasade runt i någon stillsam dans, som varken var det ena eller det andra. Men spänstigt var det likafullt. Jag hade ingen större längtan att snurra runt i onödan. Inte ens i en mycket långsam sväng.” […] ” – Det var ju inte precis så här jag hade tänkt mig resan, sa Giggi efter en stund. Det är i stillsammaste laget. – Vänta du till kvällen. Det blir nog fart på oss igen då.” (s. 26)
Och mycket riktigt, på kvällen är alla pigga igen och vill dansa, så det blir en sen kväll för Lotta och Giggi.
Senare i samma bok dansar Lotta hambo med sin svärfar Sven! Det är midsommarafton, och Sven har inte velat dansa de modernare danserna, men när en hambo spelas upp så bjuder han upp sin hustru Maud, som dock väljer att stå över. Ingen annan har heller vågat börja dansa, eller så vet de kanske inte hur man dansar hambo? Lotta ser sin chans att göra ett gott intryck, och säger att hon gärna vill dansa hambo med Sven: ”Vi dansade som proffs, han och jag! Efter varenda ’rundsväng’, där vi nigit och knäat med utsökt vighet och elegans, lyfte han mig högt i skyn.” (s. 88)
Det finns fler böcker som Lotta dansar i, men här ville jag framförallt redogöra för exempel där Lotta uttrycker hur gärna hon vill dansa, där hon dansar någon speciell dans, eller där dansen blir extra lyckad för henne. Vilken vals, Lotta! (1968) har ju till och med dans i titeln, men den valsen är ingen lycklig vals för Lotta, så den lämnar jag därhän just vid detta tillfälle.
Tankar och funderingar
Vad vet vi då nu? Lotta ser fram emot att dansa, tar chansen att dansa, och tvekar inte att lära någon annan att dansa, delvis såklart för att hon gärna vill dansa med just den personen, men även för att hon inte vill sitta medan alla andra dansar. Är det dans så vill hon dansa!
Av exemplen går det att se att Lotta inte bara gillar att dansa, hon är också väldigt duktig på det, och hon vet om att hon är duktig på det. Hon lär som sagt Mats att dansa, och hon kan med bravur dansa danser som kanske inte precis alla kan (hully-gully, polka och hambo). Hon gillar också att lära sig nya danser och danssteg om tillfälle ges. Hon lär sig dansa menuett på bara några dagar, hon är parat att lära sig dansa charleston, och hon uppskattar att få lära sig nya svåra danssteg när hon är på fest. Kort sagt, när det gäller dans är Lotta så gott som beredd!
Det var framförallt den omnämnda scenen i Rena karusellen, Lotta! som fick mig att vilja titta närmare på Lottas fäbless för dans. Där sitter Lotta i en främlings garage, och frågar denne om han ska ha dans på sin födelsedagsmiddag. Det är en impulsiv fråga – Lotta är ju impulsiv – men frågan bottnar i en sann önskan; en tankekedja där fest leder tanken till dans, vilket leder tanken till att fråga om detta, vilket leder till att Lotta och hennes vänner blir bjudna på dansen.
En dans, och i synnerhet pardans, är en möjlighet att få vara nära någon som man tycker om. För Lotta är det en möjlighet att få vara nära Paul. Genom bokserien har de både lyckade och mindre lyckade danser. Att dansa med Paul är underbart, men också lite nervöst. Lotta vill ju så gärna göra ett gott intryck på honom.
Paul eller inte, återkommande i böckerna är ändå hur roligt Lotta tycker det är att dansa! Dansglädjen, att ryckas med av musiken, att vilja röra på sig – det är därför Lotta vill dansa. Hon är som bekant väldigt musikalisk, och intresserad av musik, detta omnämns i flera böcker, och ännu bättre om hon får röra sig till musiken.
Men vad gjorde de som inte gillade att dansa, på Lottas tid? I Vilken skiva, Lotta! får jag en känsla av att Leif kanske helst hade velat titta på ödlor hela kvällen, istället för att dansa, men det är en dans han är bjuden på, och de jämna paren är noggrant uträknade. Då går det inte an att inte ställa upp! I Lotta-böckerna är det sällan tal om att någon av ungdomarna inte vill dansa, det skulle i så fall vara den unge släktingen i Hejda dej, Lotta!, som inte dansar bra, och hellre vill läsa. Mats, i Ja, se Lotta!, dansar inte bra han heller, men han vill dansa, och Lotta lär honom. För den frågan är också relevant – vad gjorde de som inte var så duktiga på att dansa? Om ingen snäll person var i närheten och kunde lära dem? Kanske var de flesta överlag bättre på att dansa än idag? Kanske kunde alla åtminstone grunderna i de vanligaste danserna? Att döma av Ester Ringnér-Lundgrens flickböcker, och andra flickböcker från den tiden, så var dans en gängse umgängesform för ungdomar då.
Något som kan funderas över är att det i Lotta-böckerna sällan ordnas dans hemma hos någon. Anja har som sagt fest med dans hemma hos sig, i Vilken skiva, Lotta!. Lotta bjuder spontant hem tre vänner för att dansa i Rena snurren, Lotta!, men jag kan inte minnas något annat tillfälle när de dansar hemma hos familjen Månsson. Vidare, vad gäller fester/skivor så nämns det i Var glad, Lotta! (1968) att Lottas rival Viveka (kallad Monika i den boken) har haft partaj/skiva, och att Lotta naturligt nog inte var bjuden. I övrigt kan jag inte dra mig till minnes att Lotta, eller någon av hennes syskon, vänner, eller bekanta ordnar fest med dans hemma (här åsyftar jag personer i Lottas ungefärliga åldersgrupp). Ungdomarna samlas då och då hemma hos Mick, men snarare för att jobba med något projekt än att dansa.
Detta att jämföra med Kri-böckerna, en annan bokserie av Ringnér-Lundgren, i vilka det ganska ofta ordnas fester med dans hemma hos de olika unga karaktärerna. I både Kri finner en vän (1957) och Kri och Vimsi (1960) är det Vimsi som har födelsedagsfest med dans i villan där hon bor. I Ett hjärta åt Kri (1960) är det Affe och Anna-Lisa som har ”dansskutt” (s. 121) hemma hos sig. Och i En melodi för Kri (1961) bjuder Mona till och med på så kallad kostymbal i sitt hem. Är skillnaden att Kri-böckerna som grupp är utgivna något tidigare (1957–61) än Lotta-böckerna? Var detta med att ordna dans hemma något som blev omodernt? Eller är det storleken på bostaden som det hänger på? Familjen Månsson verkar förvisso ha en relativt stor lägenhet, men de är också en stor familj som ska samsas om utrymmet. Ett annat skäl skulle kunna vara att Lottas föräldrar helt enkelt inte ville ha en större grupp ungdomar i lägenheten på en gång? Och kanske var de oroliga för att störa grannarna genom musik och tramp i golvet? Hur som helst så är det inte konstigt att Lotta längtar till bjudningarna hemma hos tant Bernhardina, där hon äntligen ska få dansa!
Lottas kärlek till dans framträder genom hela bokserien, även om det dansas något mindre i de senare böckerna. Lycka till, Lotta (1981) är bok nr 40 av 47. I den gifter sig Lotta och Paul, och dansar brudvals till Taubes I sommarnatt. Jag hoppas att de fortsätter att dansa hela livet, både med varandra och med andra, både vals, shake och hambo. Kanske till och med en jenka med Giggi och Tobbe?
Litteraturlista för del 1 och 2:
Det är Lotta, förstås!, 1958
Ja, se Lotta!, 1959
Skärp dig, Lotta!, 1960
Vilken skiva, Lotta!, 1961
Skriv upp det, Lotta!, 1962
Rena snurren, Lotta!, 1962
Rena mörkret, Lotta, 1964
Hejda dej, Lotta!, 1965
Arma Lotta!, 1966
Vilken fullträff, Lotta!, 1966
Vilken vals, Lotta!, 1968
Var glad, Lotta!, 1968
Rena karusellen, Lotta!, 1970
Fyndigt, Lotta!, 1974
Lycka till, Lotta, 1981
Samtliga författade av Ester Ringnér-Lundgren, under pseudonymen Merri Vik, utgivna på B. Wahlströms Bokförlag.
Kri finner en vän, 1957
Kri och Vimsi, 1960
Ett hjärta åt Kri, 1960
En melodi för Kri, 1961
Samtliga författade av Ester Ringnér-Lundgren, utgivna på B. Wahlströms Bokförlag.
Text: Elna Nyholm
Senast uppdaterad: 2025-04-29 Tillbaka till Krönikor