Minns ni när vi på bloggen diskuterade en eventuell filmatisering av Lotta-böckerna? En av svårigheterna med en sådan skulle bli att sovra i alla episoder samt i persongalleriet. Vissa figurer är inte det minsta viktiga för handlingen, men de tillför en extra krydda. Ett exempel är Lottas och Giggis klasskamrat Maj-Britt (i början går hon i en parallellklass). Typen känns igen från verkligheten: Den där gapiga och ytliga – i grunden osäkra – tjejen som man helst vill slippa träffa. Men håll med om att hon skulle vara en rolig karaktär i filmen om Lotta! Tänk att få se Maj-Britt och Lotta på biblioteket stridandes om boken som Malin glömt sitt kärleksbrev i (Se dig för, Lotta!). Eller att vara med vid popkonserten (Hejda dej, Lotta!) då Maj-Britt tuggandes på sitt bubbelgum föraktfullt undrar vad torrisarna Lotta och Giggi gör där. Speciellt då Giggi som Maj-Britt tror bara lyssnar på klassisk musik. Eller att få se Maj-Britt och hennes gäng fjäska för nye killen i klassen, snobbige Mick (Bra gissat, Lotta!).
Liksom Lotta har även Maj-Britt en side-kick. Namnet är Fifi (jämför Giggi). Om Fifi sägs det att ”henne är det väl inget större fel på, förutom att hon är ett eko av Maj-Britt” (Lotta slår till). Lotta tål bara inte Maj-Britt och det är ömsesidigt. Maj-Britt tycker att Lotta gör sig märkvärdig.
Så småningom glider Maj-Britt och Fifi ut ur berättelsen utan att vi lär känna dem närmare och utan att vi egentligen saknar dem. Undrar vart de tog vägen.
Men så en dag kom jag över Någon att tycka om, en bok av Ester Ringnér-Lundgren från 1981. Är det inte något välbekant över Madde, klasskompisen till bokens huvudperson Lilian med bästisen Petra? Jo visst är det Maj-Britt som återuppstått i modernare tappning. Madde är förstås betydligt mer avancerad än vad Maj-Britt var. Hon nöjer sig inte med att tugga tuggummi. Nej Madde omger sig med olämpliga killar som häller sprit i hennes Coca-Cola. Fortsättningen kan ni räkna ut.
Då Madde försöker få med Lilian och Petra på disco använder hon sig av motsvarande retorik som Maj-Britt hade. Hon undrar varför Lilian och Petra måste vara så tråkiga, framför allt plugghästen Petra som är allra värst. Jämför Maj-Britts syn på Giggi (Hejda dej, Lotta!). Madde är bästa vän med Lena, en i grunden trevlig tjej som hon har helt i sitt våld. Genom att Lena berättar Maddes historia för Lilian och Petra fördjupas skildringen av Madde mer än vad som var fallet med Maj-Britt. Det är synd om flickan eftersom föräldrarna är skilda och mostern som Madde bor hos inte orkar ta hand om henne på rätt sätt. Lösningen för Madde blir en vistelse hos en morbror på landet där hon tyr sig till en kalv. Som ofta är fallet hos Ester Ringnér-Lundgren står landsbygden för det rena och okonstlade livet och mötet med djur och natur förändrar Madde till det bättre.
Kanske hade några veckor i Rönnvik kunnat göra folk av Maj-Britt? Alla andra dök ju upp där förr eller senare så varför inte…
Text: Eva Nyström
Senast uppdaterad 2011-06-02 Åter till Krönikor