Prata inte med mig om höst i augusti för då morrar jag högljutt. Augusti är en sommarmånad, och hör sen! Att påstå något annat väcker en av mina grinigaste sidor till liv. Ja, ja – jag vet att hösten kan komma tidigt längst uppe i norr i vårt avlånga land. Men det är ju oftast inte de som är bosatta där som tjatar om höst så fort vi har kommit in i augusti.
Sommaren den underbara – mitt hjärta, precis som Lottas och troligen Esters, krymper av vemod över att den snart är slut. Men jag njuter av de sista sommarveckorna då det finns en rikedom av nyskördade frukter och grönsaker, bär och svamp. Och om man inte som Lotta längtar vilt efter att få traska ut i skog och mark eller inte har några egna odlingar, går det ju bra att läsa om allt detta i böckerna om Lotta. Eller så köper man alla goda saker på torget så att man ändå kan koka sin egen lingonsylt, baka äppelkakor och äta kantarellmackor. Och njuta av sensommarens alla dofter.
Jag kan dricka mitt morgonte i trädgården ett tag till – för precis som Lotta vill jag helst äta alla dagens måltider utomhus så länge det bara går.”Men kvällarna var ännu ljumma, så vi kunde äta vår lilla middag ute under björken.” ur Läsning för Lotta! Och nu efter semestern får jag, den morgontrötta, njuta av mina morgnar medan de fortfarande är friska och klara och daggen glittrar i spindelväven.
Augusti är den lite mystiska sommarmånaden med sina varma kvällar och med ett mörker mjukt som sammet – och just nu med en stor och gul fullmåne som lyser mellan tallarnas kronor utanför mitt fönster. Sådana kvällar som man ska sitta ute på en veranda och äta kräftor (som farbror Urban säger i ”Se dig för, Lotta!”).
Jag hoppas att många av er som läser det här har och har haft en skön och avkopplande sommar. Att ni har fått sova, sola, och bada – läsa en och annan god bok, spela spel och lösa korsord eller vad det nu är som är vilsamt för er. Och att ni har tagit er tid att lyssna på fågelkvitter och humlesurr och att bara göra ingenting särskilt alls.
Själv har jag njutit av att sova i tält och sitta vid en öppen eld i solnedgången, bada överallt – i hav, i älv och i sjöar. Jag har också ätit sommarens godaste våfflor på den lilla serveringen i den röda stugan vid sjön, tagit kvällspromenader vid havet, läst roliga böcker tillsammans och spenderat det mesta av min ledighet med familj och vänner.
Sommaren behöver inte vara perfekt. När jag minns min barndoms somrar sticker de sandiga mackorna med solvarm ost eller ägg ut mer än de smörgåsar jag åt utan knaster mellan tänderna. Precis som jag i år kommer att minnas när vi tältade på en bergknalle i åska och ösregn mer än något annat som kanske i stunden var lite mer underbart.
Och ännu är det ett par veckor kvar av augusti, vilket jag konstaterar med en suck av välbehag. Solen lyser över en himmel som välver sig klart blå med bara några små ulliga, vita molntussar som seglar förbi. Dagarna i slutet på sommaren har sitt eget varma solljus som får allt att glöda intensivt – äpplen, plommon, astrar, krasse och ringblommor och varma torra dagar doftar det sensommarsött av kamomill.
Text: Caisa Svärdén Publicerad: 2022-08-16