Redan i den första Lotta-boken (Det är Lotta, förstås, 1958) nämns ett bröllop. Det är en tillbakablick på ”Märta och Pers bröllop” då Lotta varit brudnäbb och känt sig ”så tafatt och dum så det kan ingen tro” medan faster Truddan tyckt att hon sett ”älsklig” ut, ett ord som visar hur hopplös Truddan framstår för Lotta vid den tiden.
I den tredje boken (Lotta är sig lik, 1959) har saken tagit en intressant vändning i och med att Lotta hittat en man åt faster Truddan. Lotta får vara brudtärna och håller på att komma för sent till bröllopet – men det ordnar sig. Ännu inte fjorton år fyllda ser hon sig omkring i kyrkan och tänker att om hon någon gång gifter sig, ”så skall det vara i en sådan liten vacker kyrka som den”.
Som läsare försöker jag lägga allt på minnet för att se om Lotta håller fast vid detta den gång i framtiden, då hon möjligen själv kommer stå brud. ”Det var en liten vit landskyrka […] omgiven av björkar på en udde i en liten insjö. […] Kyrkbänkarna var pärlgrå, och mattan som löpte från porten ända fram till altaret var himmelsblå. Hela kyrkan var hoppfull och glad och ljus. / Framme vid altaret stod två späda björkar och hela fång av narcisser, blå iris och varmt rosa tulpaner”.
Det spelas en hel del olika musikstycken på bröllopen i Lotta-böckerna. När faster Truddan och farbror Jesper blir ett är det Bröllopet på Ulvåsa (bröllopsmarschen ur Bröllopet på Ulfåsa av August Söderman), Det gäller att så en ädel säd på vandringen genom världen av Ilmari Hannikainen samt Festpolonäs av Johan Svendsen.
I Ge aldrig upp, Lotta från 1971 förekommer hela tre stycken bröllop. Framför allt är det Giggis moster Kajsa som ska gifta sig med sin Jan. Lotta och Giggi ska vara tärnor (med Paul och Oscar som marskalkar) och för att se hur det går till på bröllop övervarar flickorna ett okänt pars vigsel i ”Storkyrkan”. Vid det här laget tänker Lotta på Paul så snart det talas om giftermål. Giggi ser rakt igenom henne och säger bryskt: ”Du tänkte på hur vanvettsunderbart det skulle vara, om Paul stod där framme vid altaret och fumlade med en ring på ditt finger, men det var inte tal om det nu.”
Vid intåget spelas Mendelssohns brudmarsch och Lotta reflekterar över att ”brudparet fått köra hårt med övertalningsförsök [för det] ska alltid vara kyrkomusik nu även vid bröllop, det har jag hört från många håll”. Sedan framförs också Brudkören ur Lohengrin av Richard Wagner. Vid uttåget går Lottas matkasse sönder och en fin linje av färsk strömming rinner ut bakom henne på den röda mattan.
I kapitel 5 och 6 utspelar sig den vilda jakten på Kajsas brudklänning, som olyckligtvis kommit bort dagen före bröllopet. Endast Giggi tar det lugnt och tycker att Kajsa kan köpa en ny: ”Brudklänning som brudklänning, sa Giggi. Det vore värre om Jan hade schappat, som Lotta här trodde, och du i en hast hade måst skaffa ny brudgum.”
Lördag eftermiddag är alla på plats i Storkyrkan. Kajsa är ”ljuv” i den återfunna brudklänningen och Lotta själv har en ”underbar” klänning och får höra Paul säga att hon är ”kolossalt söt”. Även här tågar följet in till Mendelssohns bröllopsmarsch och allting är ”som en dröm”. Tråkigt nog blir bröllopsfesten mindre lyckad för Lotta eftersom hon blir osams med Paul.
Det tredje bröllopet sker ”i kyrkan borta i Hult” och det är medhjälparen på kemtvätten, Kasper Larsson, som gifter sig med sin flicka (utan tärnor och marskalkar). Det ”var ett rart bröllop” och även detta inleds med Mendelssohns bröllopsmarsch. ”Jag börjar kunna den vid detta laget”, konstaterar Lotta. Om Lotta kände Kasper Larsson och var bjuden till bröllopet? Nej, nej! Giggi och hon försökte med Kajsas hjälp bara få tag på nyckeln till kemtvätten där Lotta lämnat in sin pappas blazer – med hans pass i fickan! Det är sådant som händer när man heter Lotta Månsson.
I Det spökar, Lotta (1972) får vi en hänvisning fram mot Lottas eget bröllop då hon av misstag ropat in ett helt möblemang på auktion. Auktionsförrättaren Simon är en vänlig och skämtsam man. När Lotta budar på en gökklocka kommenterar han att hon ”går i giftastankar”. Och när det visar sig att hon köpt in mycket mer än hon trodde erbjuder han sig att förvara det åt henne i ett magasin tills ”du gifter dig, flicka lilla. Men då får du allt bjuda mig med på bröllopet”.
Elva böcker senare är vi framme vid Lycka till, Lotta (1981). Här gifter sig först Lenni – i kilt i stället för frack eftersom han fått fel väska från uthyraren. Timmarna före vigseln är turbulenta, men till slut är de inblandade på plats och Mendelssohns bröllopsmarsch brusar fram ”i all sin glädjefyllda pompa”.
Senare i boken är det dags för Lotta att stå framför prästen intill sin stora och enda kärlek Paul. Så hur blev det då med vigselkyrkan? Liknar den kyrkan som faster Truddan gift sig i cirka sju år tidigare? Ja, faktiskt! Lotta berättar i bokens sista kapitel om sin bröllopsdag (kursiveringarna är mina): ”Vår lilla kyrka på landet är vit. Med pärlgrå bänkar och himmelsblå matta – vackrare kan inte tänkas. Och denna dag […] stod björkar på vakt vid porten och framme vid altaret, som dessutom var prytt med skära rosor och blå riddarsporre”. Likheterna är slående!
Om auktionsförrättaren Simon är inbjuden förtäljer dock inte historien. Musiken är Mendelssohns bröllopsmarsch till intåget, Där björkarna susa av Oskar Merikanto som solosång samt till uttåget Bröllopet på Ulfåsa (som på faster Truddans bröllop).
Ett par böcker senare (Glad sommar, Lotta, 1986) gifter sig även Giggi. Hon är själv tveksam: ”Vet inte om det är så klokt. Det är Tobbe som vill att vi ska flytta ihop och sluta ranta mellan varandras våningar. Och det är klart, att jag är glad åt det, Lotta, fastän jag säger så här”. (Jag antar att om det varit idag hade de helt enkelt bara flyttat ihop.)
Giggi och Tobbe väljer inte en landsortskyrka som Lotta och Paul, utan gifter sig i en klosterruin. Brudparet gör entré hand i hand – ”som om de var ute på en vanlig liten vandring i sommarkvällen”. Längst fram växer ”två ungbjörkar” och när brudparet kommit fram stäms det upp i ”den skönaste psalm” Lotta vet, nämligen I denna ljuva sommartid.
Alla vi som var där kunde tydligen sjunga. Tonerna steg i en mäktig kör, blandades med fågelkvitter och ett stilla sommarsus i träden till den lovsång av natur och ljus glädje, som den är.
Den psalmen hade vi även på mitt bröllop 1987 och jag undrar nu, över 30 år senare, om det finns en koppling här, så att Giggis bröllop inspirerade vårt psalmval. Det är nog inte så alldeles omöjligt …
Text: Anna Dunér Publicerad: 2021-10-15