För mig hör sommaren och trädgården ihop. Att ha en egen plätt på jorden där jag kan odla är en enorm förmån. Som tonåring uppskattade jag det nog inte så mycket. Visserligen minns jag inte om jag var lika avig som Jonas som sa att ”- Plugga matte är en sak, sa han, och att rensa ogräs är en sak. Men att samma sommar både plugga matte och rensa ogräs, det är … det är … ja, jag säger inte vad det är.” (Skärp dig, Lotta! 1960 sidan 55.)
Men jag minns när jag bestämde mig för att inte vara så lat och låta min sju år äldre man ensam sköta hela odlingen. Efter det löftet till mig själv har det bara blivit roligare och roligare att odla. Jag tycker det är kul att rensa ogräs!
Vi har under hela vårt gemensamma liv under mer än ett halvt sekel haft möjlighet att odla, men det är först nu på senare år som vi har alla landen inpå knuten. Jag har gjort gräsmattan mindre och mindre och den uppodlade marken större och större eftersom jag lärt mig att det inte alls är nödvändigt att gräva först.
Det går lika bra att täcka gräsmattan med ett dubbelt lager wellpapp och sedan kratta över en massa löv på hösten. På våren lägger man ett lager gödsel och ett lager jord ovanpå löven. Sedan tar man järnspettet och gör hål på någon decimeters avstånd genom alla lager. I varje fördjupning placeras en potatis. Efter några månader finns det fina färskpotatisar att skörda och av lövkomposten har det blivit jord.
Efter en säsong med potatis så blir det fyra år med jordgubbar på det landet. Så har jag fortsatt bit för bit och har nu 240 jordgubbsplantor som i år gav 70 liter fina bär. Ett svårslaget rekord skulle jag tro.
Ester nämner också trädgårdstemat i boken Sämst i klassen. Ingela blir jätteglad när hon får hjälpa Britta att sköta om en liten kolonitäppa. ”Så gränslöst kul, sa jag och gav upp ett litet glädjetjut. Du förstår jag älskar att rensa och plantera.” ( Sämst i klassen Sidan 62. Andra upplagan 1956)
Lottas trädgårdsintresse tog fart när hon gick på universitetet och gröna vågen drog fram. Då odlade hon en liten rabatt vid en södergavel med sallat och kryddor. Hon hade läst att det skulle vara bra att gräva ned strömmingsrens i rabatten. (Glad sommar, Lotta! ”Med kudde och blommiga vantar” sidan 12)
Mycket av det som Lotta gjorde har jag också härmat efter men ett så konstigt råd skulle jag inte komma på idén att praktisera!
En dag när Lotta skulle hämta sallat till middagen så satt det en kanin i landet och mumsade för fullt på ett blad. I det här fallet var det en tam kanin som var på rymmen. (Glad sommar, Lotta! sidan 139)
Att vara trädgårdsodlare innebär att man hela tiden måste vara uppmärksam så inte alla hungriga djur tar det som man själv vill ha till mat eller prydnad. Rådjur, harar, trastar, kålfjärilens larver, bladlöss och värst av allt den spanska skogssnigeln vill gärna ta sig en munsbit.
Vi har tre äppleträd i vår trädgård. I augusti när frukten mognar så har vi full sjå att ta hand om allt. Min man skalar äpplen och kokar mos och fyller frysen. Det blir absolut det godaste moset. Kör man äpplena i assistenten blir moset som industriproducerat. Lotta tyckte när de fått en massa äpplen att det var ”rätt så jobbigt … för vi hade ännu inte en sådan finess som hushållsmaskin utan fick göra allt på gammalt och fäderneärvt sätt.” (Läsning för Lotta 1984 sidan 38)
När Lotta och Paul hade flyttat till den lilla radhusträdgården tog hennes önskemål överhanden. ”Först och främst jasminer! sa jag. Och så syrener. En vit och en blå … Kan vi inte ha en hel berså förresten?” Men då protesterade Paul. ”Men svarta vinbärsbuskar måste vi ha, åtminstone tre. Och så krusbär, ett par stycken, och hallon… – Glöm hallonen, sa Paul. De kräver alldeles för stort utrymme och alldeles för mycket vård. Men ett dvärgäppelträd skulle vi kunna få rum med. Äppleträd! Hur kunde jag glömma äppleträd? – O, ja, sa jag om igen, och ett plommonträd och ett körsbärsträd – det är helt nödvändigt, Paul… – Ja, ja, sa Paul och stoppade på sig anteckningsboken, men sedan får det räcka. Det är inte en urskog vi ska ha.” (Helt otroligt, Lotta 1989 sidan 52 – 53)
Det tar tid att ta hand om skörden och det skall finnas plats för alla syltburkar. Men med en egen trädgård har i varje fall inte jag något behov av att resa bort. Där finns det alltid något som måste göras och vilken glädje det är att kunna njuta av blommor, frukt, grönsaker och att rensa ogräs.
Text: Anne Marie Åslund Publicerad: 2022-04-15 Tidigare publicerad i en förkortad version i årsskriften 2021.