Nyss hade vi snö här i Skåne och många med mig närde en from förhoppning om en vit jul. Men idag, en vecka före julafton har vi 8 plusgrader och ogenomträngligt grå luft – skillnaden mellan regn och dimma märks knappt. Den råkalla luften smyger sig in genom minsta glipa i kläderna och huttrande får man söka sig inomhus. Drömmen om en vit jul känns långt borta. Men det gråmulna har ändå något vilsamt och rofyllt över sig, så även om vi inte får fira jul i en snöklädd granskog blir det bra ändå. Och decembermörkret lyses upp av stjärnor och adventsljusstakar i alla fönster. Tänk hur mörkt det måste varit förr i tiden innan allas fönster lystes upp av dem. Jag instämmer varmt med Lotta i hur betydelsefulla alla små stjärnor och granar på gator och torg är.
Julen står bakom knuten, som Tussi säger, och nu gäller det att sätta fart för att hinna allt som ska göras. Julklappar, mat och bak – listan är lång. För mig är dagen före julafton, eller lille julafton som det heter i Skåne, ofta kaosartad, då ska allting hända – granen ska kläs, skinkan ska kokas och griljeras. Att plocka fram lådan med julsakerna är alltid lika spännande, trots att man vet vad den innehåller. I den ligger ju en salig blandning av allt man samlat på sig genom åren. Allt från den gamla halmbocken och det barnen tillverkat när de var små till de lite nyare tomtarna med luvorna ner över ögonen. Men efter en galet stressig dag står granen där och tindrar, den griljerade skinkan doftar och hyacinterna har slagit ut och hela huset doftar jul. Sent på kvällen före julafton infinner sig äntligen ett oanat lugn, då runt midnatt är det dags för årets godaste macka med nygriljerad skinka på vörtbröd.
När allt är klart är ändå det bästa med julen att kura i soffan med en bok – gärna en som man redan läst tidigare, som en av Esters böcker. Och om man firar julen på egen hand, så är böckerna som utspelar sig runt jul ett gott sällskap.
I Tussi på vinterlov (1961) får Tussi för första gången fira jul i stugan på landet. Hon köper en skrivbok som hon ska ha att skriva om ”Julen på landet” i. Till hennes stora glädje åker de för första gången tåg, istället för bil, dit. Fullpackade med väskor och paket och en stor kartong fullproppad med hembakade kakor och med fullt av andra resenärer får Tussi sitta till hälften i knäet på en stor tant. Men trots att det är trångt blir det snart god stämning i kupén. Tanten bjuder på hemkokt kola ur en stor, blommig påse och en pojke tar fram sitt dragspel och spelar ”Nu är det jul igen” flera gånger och även den visa som Tussi tycker allra bäst om, ”Nu ha vi ljus här i vårt hus, julen är kommen, hopp, tralalala.” Det är också en av mina favoriter när det kommer till visor man sjunger när man dansar kring granen. Scenen på tåget känner vi igen från i Det ordnar sig, Lotta (1988) där Lotta är på väg hem för att fira jul. När det blir gruff mellan ett par pojkar tar en man upp en tvärflöjt och börjar spela vilket resulterar i att pojkarna lugnar ner sig, och sedan fortsätter mannen att spela ”Stilla natt, heliga natt … ”När mannen slutat att spela börjar alla i kupén att sjunga tillsammans – en annan julvisa ”Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna … ” alla verserna med värme och inlevelse. När sången tystnat tar en dam fram en stor vacker plåtask bräddfull av stora härliga pepparkaksgrisar och låter den gå runt så att alla kan ta för sig.
Dessa små scener som Ester är en sådan mästare i att skriva fram skapar en varm känsla och julstämning hos läsarna. En favorit bland julböckerna är Vilken vals, Lotta! (1968) där vi får följa Lotta från november till skolan börjar igen efter jullovet. Det är en händelserik och som vanligt rolig bok, men den är också fylld av hjärtesorg som inte ordnar upp sig förrän alldeles i slutet av boken. Men framförallt är det en bok fylld av förberedelser inför julen – med Lotta och Giggi som virkar julklappar till sina familjer. ”Hjälp, vad det var skojigt att virka rutor! Genast efter middagen den här dagen hade jag gått över till Giggi med en hel bärkasse full med garnrester. Hemma kunde jag ju inte sitta. Gerd skulle på nolltid begripa vad jag höll på att pyssla med. Och det fick inte ske, förr fick jag virka i skolan. Julklappar skall vara hemliga!”
Förutom att virka, arrangerar de tillsammans med Mick, Tomten, Malin och några andra en Nyårsdagsbal för att samla in pengar för att rädda Norra Malmgården – en fin gammal gård som är rivningshotad. Lotta åker skidor med Sigge Blom, blir vän med Susan och går på julklappsronda med Paul. Hon hjälper Paul att välja julklappar till sin familj och Lotta önskar att det var hon som skulle få pennan han valt åt en kusin. ”Det var ingen dum kusin som fick pennan med violblå ädelsten – det var jag. På julaftons morgon kom ett blomsterbud upp med en näverkorg med röda tulpaner och liljekonvaljer och så det lilla paketet med pennan. Det var ett kort med också. ”En riktigt glad jul, lilla Lotta. Din Paul.” Men på balen blir allt fel och man lider med stackars Lotta – den här gången känns det som att det skulle kunna bli svårt att bli sams med Paul igen.” Men som vanligt så ordnar det upp sig och slutar lyckligt.
Det finns många idealbilder av hur julen ska vara. Vi har alla fått med oss bilder och berättelser som vi försöker ta med oss in i våra egna liv. Vi vill kanske ha en Bullerby-jul på landet eller en jul i stan med den borgerliga familjen som förebild. Dessa drömmar är kanske förknippade med att få vara i en lugnare och tryggare värld. Men julen är för mig inte en vacker bild på en röd liten stuga intill snötyngda granar eller stolta amaryllis i en vacker kruka. Julen är för mig en tid att vara tillsammans med familj och vänner och en tid för omtanke och medmänsklighet.
I Esters böcker kan vi läsa om värme, hemtrevnad och gemenskap och det är väl den känslan vi alla vill uppnå. Lotta som hälsar på tant Bernhardina med en blomma, skickar ett julkort till Lockige Fridolf och hjälper en kompis med julbaket. Saker som beskriver omtanke och får oss läsare att känna värme och glädje.
I år är sällskapsspelet årets julklapp och det tycker jag är alldeles utmärkt. Spela spel, lägga pussel, samtala med varandra över glöggen och lussebullarna och förslagsvis bjuda in någon som inte har någon att spela spel med.
Den godaste julen önskar jag er alla!
Text: Caisa Svärdén Publicerad: 2023-12-17
Tillbaka till Krönikor