Från menuett till hambo – dansa med Lotta
Del 1
Precis som många andra i Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren har jag läst böckerna om Lotta många gånger. Vi känner Lotta väl, vi vet att hon är slarvig, men snäll, att hon är mörkrädd, att hon gillar att läsa, att hon älskar sommaren, och att hon älskar musik. En sak skulle jag vilja lägga till, en sak som är kopplad till Lottas musikintresse, och som för mig framträder starkt när jag läser böckerna – att Lotta älskar att dansa! Gång på gång, i många böcker, visar Lotta hur gärna hon vill dansa. Jag har länge önskat att titta närmare på Lottas intresse för dans, och i denna essä i två delar vill jag lyfta fram Lottas mest dansanta ögonblick – särskilt viktiga danser, eller stunder när Lotta visar sin entusiasm för dans extra tydligt.
De tidiga böckerna
Redan i Det är Lotta, förstås! (1958), den första boken i serien om Lotta, blir vi läsare införstådda i att Lotta är förtjust i att dansa. I det tolfte kapitlet är hon utkörd i korridoren av geografilärare Alma. Plötsligt hör Lotta musik från den intilliggande musiksalen. Det är Tjajkovskijs Blommornas vals…
”Jag har alltid tyckt om att dansa! Något slags hemmagjord balett, när ingen ser mig. […] Jag gjorde några små tveksamma piruetter till att börja med, men snart nog glömde jag bort var jag var, rycktes med av musiken, virvlade runt, hittade på nya steg…” (s. 80–81).
Till Lottas förskräckelse har läraren Friskus stått och sett henne dansa; han tycker att hon dansar jättebra, och engagerar henne i en dansföreställning på julfesten som är i antågande. Lotta får dansa menuett tillsammans med en äldre flicka, i krinoliner och pudrat hår, och på julfesten får de flest applåder av alla.
I nästa Lotta-bok, Ja, se Lotta! (1959), förekommer det mycket dans. Det är snart nyår och Lotta reser till en annan stad för att hälsa på sin faster Truddan. Lotta fixar in sig och sin faster på nyårsfesten på stadshuset, och där vankas det dans. Dock berättar Lottas bordsherre, en kille vid namn Mats, för henne att han tyvärr inte kan dansa! Detta hindrar inte Lotta, som lugnt förklarar för honom att hon ska lära honom att dansa. Omedelbart. Som hon säger: ”Vem ska jag annars dansa med? Och du tror väl inte, att jag tänker sitta hela kvällen?” (s. 31). Undervisningen av bland annat vals sker ute i stadshusets hall, och i slutet av kvällen kan Mats dansa ganska bra.
Mer dans blir det sedan när vi i samma bok för första gången får stifta bekantskap med tant Bernhardina och hennes trettondagsbjudning för släkten, i vilken familjen Månsson ingår. Lotta förklarar att hon och alla hennes sysslingar och bryllingar förr brukade leka kurragömma efter middagen, men nu när de är stora vill de dansa! ”Middagen var över, klockan hade redan hunnit bli sju, men de äldre dröjde ännu kvar vid kaffet efter maten. Det hade vi för länge sedan klarat av och stod nu otåligt och väntade på att få dansa.” (s. 57). Dans blir det, så småningom, och Lotta får till och med dansa med Paul (det är vid detta tillfälle som vi läsare gör hans bekantskap för första gången).
En något olydig dans blir det i ett av bokens sista kapitel, i vilket Lotta drabbas av längtan efter att dansa när hon och Giggi och Britt befinner sig i ett vackert rum i ett museum, varpå de sedan får skäll av museivaktmästaren.
”- O, att få dansa i det här rummet! sade jag. I en gungande, svepande krinolin. Ljusblå med skära rosenbuketter.
– Kom, så låtsas vi, sade Britt och högg tag i mig. Giggi spelade lätt och försiktigt en gammal valsmelodi på spinetten och Britt och jag dansade tyst på tå omkring i skidbyxor och pjäxor och försökte inbilla oss, att krinolinerna böljade runt omkring oss.” (s. 113).
Skärp dig, Lotta! (1960) skildrar en sommar på landet och handlar inte så mycket om dans, men i kapitel 19 nämns det att Lotta blir extra glad för att det ska vara dans på bryggan en kväll.
I Vilken skiva, Lotta! (1961) befinner sig Lotta och Giggi ute på Hillerbo gård. Det är sportlov, och de är där för att hälsa på den nyvunna vännen Anja. Det visar sig att Anja ska fylla år en av dagarna de är där, och hennes faster föreslår att Anja kan bjuda hem några fler vänner den dagen, så att de kan ha litet dans. Lotta gillar idén: ”Dansa! Jag sände en tacksamhetens tanke till min blåvioletta klänning och mina bästa skor, som jag haft med mig. Ibland är jag förtänksam.” (s. 70). Detta skulle i och för sig kunna tolkas som att Lotta bara är lättad över att ha snyggt något att sätta på sig, om det blir dans. Men längre ner på samma sida finner vi ett citat som visar att hon nog gärna vill att dansen ska bli av: ” – Tänker du bjuda hit några imorgon? frågade jag, som hakat mig fast vid tanken på litet dans i all enkelhet.” (s. 70).
Några sidor längre fram i boken är det både Lotta och Giggi som är entusiastiska i att få till Anjas lilla bjudning; Giggi driver på, och Lotta trollar fram danskavaljerer i form av Jonas och bror Knatt, så att det ska bli jämna par. Hembiträdet Hilma påminner om att ungdomarna måste ta tåget hem innan klockan 11 på kvällen. ” – Då får vi äta fort, sade jag. Så vi verkligen hinner dansa. – Å, ja, det hinns nog med, sade Hilma lite stramt.” (s. 86). Födelsedagsfesten blir lyckad, och Lotta och de andra hinner absolut att dansa; de dansar till tonerna från en gammal grammofon – med tratt! En av gästerna lär Knatt att dansa charleston, och Lotta är också beredd att lära sig; vissa förvecklingar sätter dock stopp för detta. Vilken skiva, Lotta! är också den enda av Lotta-böckerna som har några som dansar på framsidan.
Skriv upp det, Lotta! (1962) utspelar sig på senvåren. Det är släktbjudning hemma hos tant Bernhardina, men inte någon stor bjudning, så det är inte så många ungdomar där. Dessutom är de inte jämna par, men de dansar ändå, och en snäll äldre tjej lär ut svåra steg som hon kan, vilket Lotta uppskattar. I nästa bok, Rena snurren, Lotta! (1962), är det sommar, och Lotta umgås med Giggi, Jonas och Hasse. Hasse säger att han skulle vilja dansa, och Lotta är inte sen att nappa på den idén. Hon bjuder hem allihopa till sig: ” – Kom då hem till mig i kväll, allesammans, sade jag. Mamma har packat allting redan, så vi är inte i vägen på något sätt. Och Knatt köpte en väldigt bra skiva igår, den kan vi pröva.” (s. 108).
Att få dansa med Paul
I Rena mörkret, Lotta (1964) upptäcker Lotta en skatt på en vind på nyårsafton, och i samband med detta så stukar hon både fot och handled. Hon pratar med sin mamma i telefon om det som har hänt: ” – Men, sa jag, det viktigaste är ju att jag kan dansa på tant Bernhardinas julfest. – Apropå den, ja, sa mamma, så bra att du nämnde den. Det blir ingen fest på trettondagen.” (s. 135). Lottas besvikelse är stor, men vi har nu nått den punkt i serien där det är möjligheten att få dansa med Paul (och möjligheten att överhuvudtaget få träffa Paul) som är det viktigaste, inte bara att dansa. Tack och lov är festen inte inställd, bara flyttad. På Tjugondag Knut blir festen av, och detta skildras i Hejda dej, Lotta! (1965).
Och visst får Lotta dansa i Hejda dej, Lotta!. Festen börjar dock med stor besvikelse, eftersom Paul bara umgås med den nya bekantskapen Viveka. Denna bok skildrar även en av få gånger som det nämns att en ungdom inte vill dansa alls. Det är när Viveka slugt byter ut sin unge danspartner mot Paul (som egentligen skulle dansa första dansen med Lotta), då vill den unge killen inte dansa, han dansar illa och vill hellre sitta och läsa en bok. Och då står Lotta där, utan kavaljer. Paul dansar den dansen med Viveka, och fortsätter att dansa med Viveka under kvällen, och en ledsen Lotta drar sig tillbaka till köket för att torka disk. Det är nu vi läsare får veta att Lotta kan dansa även lite ovanligare danser. Hon hör att en hully-gullyskiva läggs på, och vill dansa! Hon är duktig på att dansa hully-gully, men hennes stolthet och besvikelse håller henne kvar i köket. Då dyker Vivekas bror Flip upp, och förklarar att tant Bernhardina vill se Lotta dansa hully-gully, eftersom hon ryktas vara suverän på det. Flip är också suverän på hully-gully, och han övertygar Lotta om att de två ska dansa ihop och visa de andra vad de kan. Det blir succé! Inte nog med att Flip och Lotta dansar så bra ihop, Lotta börjar också känna sig glad igen, tack vare dansen: ”Rytmen och dansglädjen fick min besvikelse att äntligen mattas.” (s. 29).
Lottas kväll blir räddad, av den bussige Flip, och av hennes egen dansskicklighet. Mer om Lottas äventyr i dansens virvlar kan ni läsa om i del 2 av denna essä.
Litteraturlista för del 1:
Det är Lotta, förstås!, 1958
Ja, se Lotta!, 1959
Skärp dig, Lotta!, 1960
Vilken skiva, Lotta!, 1961
Skriv upp det, Lotta!, 1962
Rena snurren, Lotta!, 1962
Rena mörkret, Lotta, 1964
Hejda dej, Lotta!, 1965
Samtliga författade av Ester Ringnér-Lundgren, under pseudonymen Merri Vik, utgivna på B. Wahlströms Bokförlag.
Text: Elna Nyholm
Senast uppdaterad: 2025-03-08 Tillbaka till Krönikor