Det kan verkligen vara alldeles underbart med jul! Och något av det bästa kan vara alla förberedelser innan julafton. Baka lussekatter och koka knäck, lägga in god sill, välja ut fina julkort, julpyssla och slå in paket i fint papper, köpa julgran och klä den till tonerna av julmusik, dricka glögg och ibland få se den första snön falla medan man räknar ner dagarna. Julen är späckad av historia, myt och tradition och mycket av magin bygger på att vi gör på samma sätt år efter år. Maten vi äter, sångerna vi sjunger och adventsljusen som vi tänder söndagarna före jul. Allt det skapar förväntan och gör julen stämningsfull och magisk. Och visst är det mysigt om man hinner baka och göra allt från grunden – men om man inte vill, hinner eller orkar spelar det faktiskt ingen roll om både pepparkakor och köttbullar är köpta färdiga från affären. Det går fint det med. Och om man inte hinner storstäda så blir det jul ändå. Det viktiga är inte att allt är perfekt utan att vi får njuta av att vara tillsammans och att ingen är helt utsjasad på grund av julstressen. Det går ju att välja ut någon sak som känns extra viktig för att få till den rätta julkänslan – kanske någon särskild julkaka eller att rimma på julklapparna. Något jag själv alltid gör är att baka saffransbullar. Har jag bara gjort det blir det jul i huset. Det är lätt att tänka att alla andra har en perfekt jul med alla de traditionella sakerna som ska finnas med. Men långt ifrån alla firar en jul som är helt lycklig och felfri. Ingen vill ju prata om hur man irriterar sig på någon gammal faster efter bara en timmes umgänge eller att man känner sig snärjd av alla måsten och att man helst av allt bara vill krypa upp i soffan och äta godis och titta på en bra julfilm. Låt istället julen få vara det den borde vara – en andningspaus då man får ta det lugnt och göra saker man tycker är roliga.
Redan i den första boken om Lotta Det är Lotta, förstås! kan vi läsa om tiden före jul. Från Luciafirande med klassen hemma hos Lottas och Giggis klassföreståndare Lockige Fridolf och fram till julavslutningen i skolan. Det allra mysigaste att läsa om är julbaket hemma hos klasskompisen Ulla. De bakar rulltårta, pepparkakor, pepparnötter, mandelsnäckor, chokladkakor och Giggis bondkakor. Baket avslutas med kaffe och ”smakekakor”. ”Mitt på bordet stod ett ljus i röd stake och bredvid hade Kicki ställt en liten tomtegumma med en korg på armen. Det var så rart och hemtrevligt alltsamman, och vi var så nöjda och glada, vi fyra bagerskor …/” Just orden rart och hemtrevligt fångar så bra vad jag vill att julen ska vara. Det där myset som vi ibland springer förbi i all stress för att hinna med alla måsten.
I flera av Lotta-böckerna som handlar om julen får vi följa med Lotta och välja julgran vilket är något hon tar på största allvar. ”Att välja gran är mycket ansvarsfullt och svårt. Det finns alltid en uppsjö av sådana granar som vi hemma hos oss kallar för ”synålsbrev. Små tunna granar med tunna barr som ligger i en hög på golvet redan på annandagen. Sådana granar är det ingen konst att få tag på. Men vi vill alltid – upplärda av mamma – ha grova bastanta granar med grenar som med kraft måste tyngas ned. Helst ska det finnas kottar på den också, för det bevisar att det är toppen från en stor gran. …/ Med det utgångsläget var Giggis och mitt inköp av gran inte så lätt. Giggi ville då och då kompromissa och ta något mellanting mellan topp och synålsbrev. Men jag höll henne med stark arm tillbaka. Inga kompromisser när det gäller julgran! Jag drev henne skoningslöst från det ena försäljningsstället till det andra. Retade en del små snälla gubbar med mina kritiska blickar, men fick medhåll av många andra. Det var bara så att det aldrig fanns så många toppar, sa de. …/Vi hade kommit till det tionde stället. Det låg lite i skymundan bakom ett plank, men mitt skarpa öga hade upptäckt det. Vi gick utefter hela raden av granar. Och där, alldeles i slutet och litet bakom de andra, stod två toppar. Kraftiga med glesa grenar och några kottar i toppen. – Här, hojtade jag, här har du dem! Fantastiska!” (ur Heja Lotta!).
Rena mörkret, Lotta! är en av mina favoritböcker om julen i Esters böcker. I den får vi läsa om när Lotta är skolans Lucia och om julförberedelserna hemma hos familjen Månsson ”Det var tre dagar före julafton. Jag hade hela eftermiddagen suttit ute i köket och passat plåtar med saffransbröd och några sorters småbröd som måste bakas i sista stund. Men jag hade också passat på att försöka hitta på rim till julklappar och klottrat ned rimmen på ett stort pappersark. Nu skulle jag duka och brygga kaffe. Farbror Urban hade nämligen ringt och frågat, om han fick komma upp och önska god jul. Och det var så klart, att han var välkommen, fast lite snärjigt blev det ju, innan vi blev färdiga med alla kakor och fick ordning i köket. Och jag som måste skriva mina julkort – jag hade inte lång tid på mig.” Och som alltid när Lotta har bråttom så blir det fel – och Giggi blir inte som planerat den som får kortet med den hiskliga julgrisen. Ester skriver så fint om tiden före och efter julafton. Bara i en av hennes böcker får vi vara med någon längre stund på själva julafton och det är i I samma klass där vi läsare får titta in och se hur de firar julafton med dopp i grytan, julbön i kyrkan och ett dignande kaffebord med mammas hembakade julkakor. Och det bästa av allt är att hela familjen får samlas och fira jul tillsammans för ovanlighetens skull. Pappa i familjen är sjökapten och en av bröderna har gått i hans fotspår och är redan styrman och den andre brodern är i det militära. Att samla en sådan familj kan inte vara lätt och därför är glädjen särskilt stor när det går. I min egen familj är det ingen som är sjökapten, men en av mina döttrar bor i England med sin pojkvän sedan många år och firar bara jul i Sverige vartannat år och min andra dotter som har man och barn firar jul med makens familj vartannat år. Men i år är det en sådan glädjens jul när alla kommer till oss. Men oavsett hur man har det i familjen kan väl alla den här julen känna lite extra glädje då det återigen går att träffas på riktigt. De allra bästa dagarna är enligt mig juldagen och annandagen – då kan man koppla av och njuta, spela spel, gå på långpromenad, läsa julklappsböcker och mumsa på knäcken – dagar som ofta inte är så uppstyrda av fasta ritualer som själva julafton är. Ester skriver ofta om de här dagarna – men då det inte bara kan handla om hur Lotta eller Kaja läser julklappsböcker och knäcker nötter brukar det vara just ur att det börjar bli för lugnt, som det börjar hända saker. I Ja, se, Lotta! blir Lotta bjuden till faster Truddan över Nyår och i Skicka Kaja! blir det upptakten till ett av Kajas spännande äventyr. ”Jag, Kaja, och mina syskon var för ovanlighetens skull ensamma hemma. …/ Vi hade suttit och läst julklappsböcker, knäckt nötter, spelat en och annan grammofonskiva och haft det lugnt och trivsamt.” På julen tänker jag lite extra på hur tacksam jag är över hur jag själv har det med en familj att vara tillsammans med, mat på bordet och tak över huvudet. Kanske tänkte Ester på att inte skriva så mycket om själva julfirandet i sina böcker då långt ifrån alla hennes läsare hade den tryggheten som Lottas familj och de allra flesta av Esters andra karaktärer hade och att de inte skulle jämföra sig med Lotta och de andra utan bara få ha böckerna som en varm tröst under kanske jobbiga helger. Något jag inte är helt överens med är hur våra traditioner har förändrats och hur julen numera tycks föregå mer före jul än under själva julen. För mig börjar julen på julafton och sedan håller den på till trettondagen, minst. Allt dessförinnan är advent och då smyger man in julen lite försiktigt med adventsljusstakar och julbelysningar för att sedan låta julen blomma ut helt på själva julafton. Men numera åker allt julpynt upp redan första advent, eller ännu tidigare och sedan städas julen ut till nyår som gärna firas med vårkrispiga tulpaner. Precis som pappa Månsson undrar jag om inte påskkycklingarna snart lite skälmskt kommer att titta fram bakom tomtarna i skyltfönstren.
Om mindre än en vecka är det julafton! Ha rimliga förväntningar och låt helgerna blir så avkopplande som just du behöver. Jag önskar er alla en strålande jul och att ni hinner ladda batterierna så att oxveckorna efter jul inte känns så långa.
Text: Caisa Svärdén Publicerad: 2021-12-19
Tillbaka till Krönikor