Stationen som är den sannolika förebilden till Rönnvik fick från början namnet Krokek. Den ligger utefter banan Järna – Nyköping – Åby, där delen Nyköping – Åby invigdes 1915. (Järna – Nyköping, 1913.)
Till att börja med, när jag läste Lotta-böckerna, så fick jag intrycket av att Rönnvik var slutpunkten på en sidobana där tågen vände.
T ex i Se dig för, Lotta! kan man läsa:
”Mamma skulle resa in till stan med det lokaltåg, som Giggi kom ut med. Medan loket tuffade fram en bit och vände, gav mamma oss de sista förmaningarna.”
Men så kan man läsa i lite längre fram i samma bok:
”Tre! En otäck timme. Det var så väldigt »mitt i natten». Klockan tolv är många människor vakna. Klockan ett är åtminstone några uppe ännu. Klockan två finns det alltid någon vaken människa uppe vid stationen, för nattsnälltåget rusar förbi 1.45. Men vem är vaken klockan tre på natten? Ingen mer än stackars rädda Lotta.”
Alltså var Rönnvik en station på en huvudbana som fortsatte, även om lokaltågen vände där. Detta stämmer precis med att fram till någon gång i början av 1960-talet så gick lokaltrafiken runt Norrköping just så långt som till dåvarande Krokek. Att loket skulle ha varit ett ånglok som ”tuffade” runt får man nog dock se som ett lite mer symboliskt uttryck eftersom den här banan elektrifierades redan 1932.
Däremot finns verklighetsunderlag till händelsen i Rena karusellen, Lotta! när Lotta steg på en rälsbuss i hemstaden för att åka till Rönnvik men så gick avgick den i motsatt riktning.
”– Nej, jag är i Kroneby. Jag steg på tåget och trodde att det skulle gå till Rönnvik. Mamma vet hur det är – rälsbussar ser ju likadana ut från båda hållen. Den här gick åt motsatt håll.”
De sista åren som lokaltrafiken fanns kvar så ersattes nämligen lok och vagnar med rälsbuss. Det var sannolikt den elektriska varianten av den välkända svenska rälsbussmodellen i orange och cremegult med halvcirkelformade kortändar som gick där.
I samband med att tågstoppen återupptogs på den här stationen år 2000 så döptes den om till Kolmården.
När banan byggdes en gång i tiden så var stationsnamnet Kolmården redan upptaget.
För att få ut allt virke som snabbt behövde avverkas efter skadeinsekten barrskogsnunnans härjningar så byggdes en smalspårig (600mm) järnväg, färdigställd 1902 och vars ändstation vid Bråviken hette Kolmården. Denna Stavsjö Järnväg, även kallad Nunnebanan, lades sedan ned på 1930-talet, så därefter fanns stationsnamnet Kolmården ledigt.
Text: Rut Bånnsgård Publicerad: 2022-02-16. Tidigare publicerad i Sällskapets medlemsbrev nr 2, 2015.
Tillbaka till Krönikor