”Rönnviks” järnvägsstation

Stationen som är den sannolika förebilden till Rönnvik fick från början namnet Krokek. Den ligger utefter banan Järna – Nykö­ping – Åby, där delen Nyköping – Åby invig­des 1915. (Järna – Nyköping, 1913.)

Till att börja med, när jag läste Lotta-böcker­na, så fick jag intrycket av att Rönnvik var slut­punkten på en sidobana där tågen vände.
T ex i Se dig för, Lotta! kan man läsa:
”Mamma skulle resa in till stan med det lokal­tåg, som Giggi kom ut med. Medan loket tuf­fade fram en bit och vände, gav mamma oss de sista förmaningarna.”

Men så kan man läsa i lite längre fram i sam­ma bok:
”Tre! En otäck timme. Det var så väldigt »mitt i natten». Klockan tolv är många människor vakna. Klockan ett är åtminstone några uppe ännu. Kloc­kan två finns det alltid någon vaken människa uppe vid stationen, för nattsnälltåget rusar förbi 1.45. Men vem är vaken klockan tre på natten? Ingen mer än stackars rädda Lotta.”
Alltså var Rönnvik en station på en huvudba­na som fortsatte, även om lokaltågen vände där. Detta stämmer precis med att fram till nå­gon gång i början av 1960-talet så gick lokal­trafiken runt Norrköping just så långt som till dåvarande Krokek. Att loket skulle ha varit ett ånglok som ”tuffade” runt får man nog dock se som ett lite mer symboliskt uttryck eftersom den här banan elektrifierades redan 1932.

Däremot finns verklighetsunderlag till händel­sen i Rena karusellen, Lotta! när Lotta steg på en rälsbuss i hemstaden för att åka till Rönn­vik men så gick avgick den i motsatt riktning.
”– Nej, jag är i Kroneby. Jag steg på tåget och trodde att det skulle gå till Rönnvik. Mamma vet hur det är – rälsbussar ser ju likadana ut från båda hållen. Den här gick åt motsatt håll.”
De sista åren som lokaltra­fi­ken fanns kvar så ersattes näm­ligen lok och vagnar med räls­buss. Det var sannolikt den elektriska va­ri­an­ten av den väl­kän­da svenska räls­buss­mo­­del­len i orange och cre­me­gult med halv­cirkel­for­ma­de kort­ändar som gick där.

I samband med att tågstoppen återupptogs på den här stationen år 2000 så döptes den om till Kolmården.
När banan byggdes en gång i tiden så var sta­tionsnamnet Kolmården redan upptaget.
För att få ut allt virke som snabbt behövde avverkas efter skadeinsekten barrskogsnun­nans härjningar så byggdes en smalspårig (600mm) järnväg, färdigställd 1902 och vars ändstation vid Bråviken hette Kolmården. Denna Stavsjö Järnväg, även kallad Nun­ne­banan, lades sedan ned på 1930-talet, så där­efter fanns stationsnamnet Kolmården ledigt.

Text: Rut Bånnsgård   Publicerad: 2022-02-16. Tidigare publicerad i Sällskapets medlemsbrev nr 2, 2015.

Tillbaka till Krönikor