I somras var jag på väg från Strängnäs, med byte i Arboga. Första delen av resan skedde genom fagert Mälarlandskap med modernt tvåvåningståg. På minuten gled vi in till perrongen. Efter bara någon minut kom nästa tåg och snabbt var alla ombord. Avgångstiden utropades och dörrarna stängde.
Sedan hände det inget!
Tåget stod där det stod. Tyst.
– Tyvärr vi har tekniskt problem, ropades det i högtalaren. Vi skall åtgärda det så snabbt som möjligt.
Det gick en kvart.
– Tyvärr! Det verkar att ta tid det här.
Ytterligare en kvart gick.
– Ja, tyvärr måste vi meddela att det är ett allvarligt fel. Vi måste rekvirera ett nytt lok från Hallsberg. Det tar minst en halv timma innan det är här. Vissa passagerare lämnade tåget och gick till närmaste stormarknad. Kom snart tillbaks med diverse snabbmat.
Andra som uppsökte tågets kiosk fick smörgås och dryck utan kostnad. Ryktet spred sig och det blev en strid ström av hungriga resenärer genom vagnen. När en och en halv timma gått tackade personalen för sig och tog nästa tåg tillbaks mot Stockholm.
Jo då, loket kom, fick bromsarna godkända och vi kunde fortsätta resan söder ut – exakt tre timmar försenade.
”Vi kom till stationen en hel kvart för tidigt – men hellre det än en minut för sent, som Giggi så vist påpekade. Tåget eller rättare sagt rälsbussen var redan inne, och med den otroliga omtanke om mig som gripit Giggi föreslog hon att vi skulle stiga på den. För att inte missa den!
[…]
– Du vet inte om din klocka går rätt, sa jag. Du är välkommen till Rönnvik annars, men inte idag.
Vid dessa ord såg en herre förvånad upp från tidningen han höll på att läsa.
– Han tyckte du var ovänlig, sa Giggi klagande.
Men ner på perrongen kom hon ju och jag stannade i närmaste fönster för att hon så länge som möjligt skulle få fröjda sig åt min anblick.
– Då – satte plötsligt tåget igång.
åt fel håll!!!”
(Rena karusellen, Lotta! s 79ff)
Jag hade varit på bokmässan och skulle ta lokaltåget öster ut. Det hade varit en trevlig eftermiddag med många möten bland trevliga bokälskare.
Tågets avgångstid annonserades, dörrarna stängdes och ingenting hände!
Efter tio minuter kom tågvärdens röst i högtalaren:
– Tyvärr har vi tekniska problem. Vi måste rekvirera ett nytt tåg. Det kommer att ta minst en kvart innan det kommer. Ni får gärna sitta kvar på tåget.
Repris! Skulle det ta tre timmar längre tid att komma hem den här gången också?
Men det gjorde det inte! Det nya tåget kom ganska snart och bara en timma försenade kunde vi starta.
Rätt som ofta skall någon bro lagas och tågen byts under någon tid ut mot buss på en viss sträcka. Så var det på min dagliga reserutt under en vecka. Men sedan gick tåget som vanligt igen. En av de första dagarna så hördes en röst i högtalaren:
– Det här tåget kommer att ta en omväg, därför kommer en extra avgift att tas ut när samtliga passagerare går av tåget.
???
Alla passagerare tittade förvånat på varandra. Vad då en omväg?
Så en mycket förgrymmad röst ur högtalaren:
– Det är tågvärden som talar nu. Givetvis var det meddelandet inte sant! Det var någon som behagade skämta. Stackars Lottas fantasi skenade en gång under en tågresa. Hon hade nyss varit ”inblandad i plasten” och därför fått vila upp sig några dagar hos Truddan och Jesper. På väg hem fanns en mystisk man som kastade ut något genom kupéfönstret.
”Jag störtade upp från min plats och drog i nödbromsen!
[…]
– Ja, jag slängde ut någonting! Jag kastade ut min gamla skinnmössa, som jag haft i tjugo år nu
[…].
Hon är så omtänksam Hilma, och tror att jag skall förkyla mig. Därför har jag nu i tjugo år fått klä mig i skinnmössa den första oktober.”
(Fara på taket, Lotta)
Härom veckan var jag ute på långresa med tåg igen. Naturligtvis blev det problem. Den här gången i form av ett strömavbrott mellan två stationer. En buss sattes in som skulle skjutsa oss till stationen där tåget väntade.
Väntade? å inte heller, för precis som bussen svängde fram på stationsområdet åkte tåget! Bussen fick köra sina passagerare tjugo mil extra. Jo då jag kom hem till slut – bara två och en halv timma försenad!
Det är inte utan bävan jag planerar nästa tågresa.
Text: Anne Marie Åslund
Senast uppdaterad 2011-01-04 Tillbaka till Krönikor