För elfte året i rad träffades vi på Tant Bernhardina-kaffe i Malmö.
I Lotta-böckerna är Tant Bernhardinas bjudning på trettondagen en tradition med middag och dans och alla sysslingar och bryllingar träffas. I Malmö har det också blivit en tradition.
Kaffebordet står dukat
Ticko – pepparrkaka![…]
– Oh, Ticko … utbrast holländaren med ett leende. Så såg han på oss.
– Ni har pepparkaka – kanske?
Vi skakade på huvudet.
– Jo, hojtade jag, vi har! Men mjuk. Lilian åt ju inte upp sin skiva.
Jag letade fram pepparkaksskivan och räckte den till holländaren. Han såg tveksamt på den, luktade på den – och nickade belåtet.
– Good! sa han.
Så lade han den framför Ticko. Ticko väste ”bandit”, såg på skivan med ilskna ögon, hackade prövande på den, lade huvudet på sned blinkade med ögonen och kraxade belåtet…
Hemligt budskap, Kaja s. 95, 102-103
Jag skulle baka rulltårta.[…] Rulltårtan blev först färdig, fin som aldrig det, så sedan var jag hantlangare så där i största allmänhet.
Det är Lotta, förstås! s. 114
Giggi blev så uppåt av alla dessa framgångar, att hon fick för sig, att hon skulle baka en sorts kakor till, en sort som kallades ”bondkakor”. Men vare sig det nu berodde på ugnen eller på mjölet eller på margarinet – Giggi skyllde på alla tre sakerna – så blev det inte de möra kakor som hon hade talat vitt och brett om, utan några platta, hårda, knäckliknande saker, som man helst borde stöta i mortel och äta med sked, om man ville ha några tänder kvar. Som smulor var de hemskt goda.
Det är Lotta, förstås! s. 115
Pepparkakorna, ja! Vem farao skulle baka dem? Måste ögonblickligen fråga Mick. Sådan tur, att han satt så lämpligt och bra alldeles bakom mig. Jag drog till mig en papperslapp ur pluggboken och skrev: ”Vem skall baka pepparkakorna???” Vek ihop lappen och slängde den bakåt till Mick. Fick nästan omedelbart en lätt knuff i ryggen och en papperslapp tillbaka. Där stod med jättestora bokstäver det enda ordet: DU! […]
– Jag??? Är du inte klok?
– Jovisst, det är jag alltid.
– Men begriper du då inte? Det kan gå åt flera, flera hundra … kanske tusen!
– Äter ni så många i er familj?
– Vi?
-Ja, Jag trodde att du menade era pepparkakor.
Vilken vals, Lotta! s. 66
Eva, Maria, Lotta och Gunilla Gunilla, Annika och Elna
Bengt och Marianne L
Kenneth
Marianne R, Karin och Eva
Text och foto: Marianne Ringnér
Sensast uppdaterad: 2020-01-19