Årsträffen ägde rum i Värmland 17-18 augusti 2019
Ester Ringnér-Lundgren hade bott på herrgården Hennickehammar strax utanför Filipstad i Värmland. Där hämtade hon mycket inspiration till Kaja och de nio elefanterna som utkom 1966.
I Kaja och viskande rösten som utkom 1968 säger Kaja ”Vart jag än kom – till en gammal underbar herrgård uppe i Värmland (1) eller till en liten idyll i Småland…”
(1) Se Kaja och de nio elefanterna
Vi beslöt att åka till Hennickehammar för att se hur mycket som stämde med boken och om det var möjligt att förlägga ett årsmöte med årsträff där.
I boken reser Kaja med sin mamma och syster Lilian till pensionatet Skogafors.
Före Kajas resa läser Lilian ur broschyren.
”Underbart läge i barrskog intill stor, vacker sjö. Härlig luft, utmärkta promenadvägar samt snitslade skogsstigar. Tillfälle till tennis och rodd” Kaja och de nio elefanterna s. 9
”Hon stod vid det öppna fönstret i vårt rum på Skogafors herrgårdspensionat och såg ut över trakten. En idyllisk sjö, skogar och blånande åsar…” Kaja och de nio elefanterna s.16
”Finns det ett vattenfall här i närheten, undrade jag.
Lilian hade också lutat sig ut.
-Ja, det måste det göra, utbrast hon förtjust. Vattnet från sjön rinner ner under den lilla bron du ser däruppe och så försvinner den ur sikte. Det måste finnas ett fall längre ner. Så trevligt då! Att få somna till det där stilla sorlandet.” Kaja och de nio elefanterna s.18-19
”Det fanns två sällskapsrum på ena sidan av hallen. Det ena var stort, pampigt möblerat med gamla mahognymöbler, två stora djupa sammetssoffor framför den öppna spisen och bekväma fåtöljer med småbord intill utplacerade lite varstans. Mängder av blommor mjukade upp den litet tunga interiören och skapade hemtrivsel.
Det andra rummet var betydligt mindre och en aning ”lättare”. Karl-Johansmöbel, randat siden i blekgult och sepiabrunt.” Kaja och de nio elefanterna s. 28
”Nästa rum – nej, men var det sant… Som ”salongen” på en gammal båt. Mörka ekpaneler…” Kaja och de nio elefanterna s. 29
Hela miljön både inne i Hennickehammar och runt omkring stämmer in på boken.
När Kaja, Lilian och deras mamma skall resa med tåget blir de avvinkande av Lasse och Tobbe som hinner till stationen på sin lunchrast. Lasse säger att det var knappt att de hann till tåget för det kom nio elefanter i vägen.
”Nej, det är sant, sa Tobbe. Det har kommit en båt med djur till en jättecirkus. Det var faktiskt nio elefanter, som lunkade iväg upp från kajen. […] De gick så rart i en lång rad och höll varann i svansen. [sa Lasse]”
Kaja och de nio elefanterna s. 12
”-Det hade varit kul att få se de där elefanterna! [sa Kaja]
-Men ser du, det är för sent nu, sa Lilian utan att se upp från sin bok. Elefanter ingår inte i rekvisitan på ett pang.”
Kaja och de nio elefanterna s. 15
Jodå, här fanns nio elefanter.
De flesta av oss anländer redan på fredagen den 16 augusti och äter middag på herrgården.
Vi började lördagen den 17 augusti med att träffas i konferenssalen och få information.
Alla hade fått en påse innehållande bland annat vandringshäftet, årsknappen och ett knäckebröd från Wasa bröd i Filipstad.
”-Titta på det lilla torpet därborta på höjden tvärs över sjön! sa Lilian. Det ser väl romantiskt ut. Dit kan vi ro.
-Eller gå! sa mamma. Det finns en stig runt sjön. Det finns förresten flera snitslade skogsvägar att traska i väg på, det läste jag i broschyren.”
Kaja och de nio elefanterna s. 18
Nu kunde man inte se något torp i skogen på andra sidan sjön. Det var alldeles för uppvuxet, men kanske, där det är lite glesare. Vi fick veta att det en gång har legat en skidstuga på andra sidan sjön.
Vägen runt sjön var ganska otillgänglig och med nerfallna träd men det lockade att få se skidstugan som förmodligen varit den som Ester sedan med fantasins hjälp beskrivit i boken.
Ett gäng bestämde sig för att gå runt sjön och ett annat att gå den kortare och något lättare promenadvägen. Längs den senare hade vi satt upp 12 stycken frågor om Kaja-böckerna.
Till att börja med följdes de båda vägarna åt men så småningom skall de som är på högra bilden vika av och ta stigen runt sjön.
Sista frågan är på bron.
Nu har alla som gick tipspromenaden kommit tillbaks. Så nu inväntar vi de som gick runt sjön.
Lyckliga och glada har vårt runt-sjön-promenerande gäng kommit fram.
Och visst fick de se stugan. Ganska fallfärdig men rätt stuga är det i alla fall. Det finns en bild i Esters fotoalbum från 1960-talet som bevisar detta.
Efter förmiddagens promenader var alla värda den lunch som serverades.
Efter lunchen är det dags för årsmötet.
Innan alla var samlade fanns det tid för att rätta tipspromenaden.
Ajajaj. Det står ju fel datum. 17 augusti skall det vara.
Förutom tipspromenaden, som handlade om Kaja (de som gick långa promenaden hade tillfälle att efteråt svara på dessa frågor) fanns det en frågesport om Värmland. Nu är det dags för prisutdelning och här ser vi några av vinnarna.
Vad vore ett möte utan ett lotteri. Dragningen sker av ”notarius publicus”. Ett urval av vinnarna.
Men vem fick högsta vinsten? Den stora elefanten.
Middagen är serverad.
Avtackning av årsträffsgruppen. Nej, de fick inte elefanter, utan skånsk spettekaka.
Auktionen gick på löpande band, många skänkta föremål och buden haglade.
Söndag 18 augusti
Ester Ringnér-Lundgren citerar ofta Fröding i sina böcker. Därför var det naturligt för oss att vi på söndagen skulle besöka Alsters herrgård i Karlstad där Gustaf Fröding har bott.
Lunchen intog vi inne i herrgårdens servering.
Kaffet kunde vi njuta av ute i trädgården på baksidan av herrgården.
Medan vi väntade på att det skulle bli tid för föreläsning betraktade vi blomsterprakten.
Vi fick en mycket intressant föreläsning av en av herrgårdens guider.
Efter all denna information om Gustaf Fröding kunde vi själva gå runt och se på utställningen innan det blev dags för var och en att åka hem till sitt.
När vi träffas i igen? Ja, nästa årsmöte med årsträff blir i Linköping.
Har du inte skriften En vandring i Esters och Kajas fotspår i Värmland?
Finns att köpa från Snusbon
Vill du testa frågesporten om Kaja och om Värmland
Text: Marianne Ringnér
Foto: Marianne Ringnér och Kenneth Brunhoff
Publicerad 2020-05-25 Tillbaka till Årsträffar